Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett hemskt Hagaminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hon kom ut, fann hon Lotta stående å vinden. Något ljus hade
hon ej tänt, utan upplystes vinden av det genom fönstret fallande
månskenet. Anna Britta förde därefter Lotta till en bjälke och på denna satte
de sig. Lotta lutade sitt huvud mot Anna Brittas bröst, och i samma
ögonblick upprann den förfärliga tanken, att bringa Marbo-Lotta om livet.
Uppsträckande den högra handen, som var fri och ledig, fattade hon den
vasslipade rakkniven, som låg på ett gömställe under takstolen, och skar
offret i halsen med all kraft.
Omedelbart efter ogärningen rusade mörderskan upp och skyndade in i
rumsskrubben, där hon kastade sig på en soffa. Driven av en hemsk oro
gick hon emellertid snart upp, vankade en stund fram och tillbaka i rummet,
tände sedan ljus och gick ut på vinden.
Detta var natten till söndagen den 26 oktober 1862.
Utkommen på vinden fann hon offret ligga raklång, baklänges utsträckt
på golvet. Nu tog hon en tågända, som låg på vinden, band den om
den mördades veka liv och skulle släpa liket upp till gömstället på
rumstaket, men förmådde det ej. Då tog hon en bandkniv med tvenne skaft,
vilken mannen brukade använda vid träskoarbete, och stympade liket på
ovannämnda sätt. Åter inkommen i rummet tog hon den mördades kläder
och bar upp dem till gömstället, efter att i ytterklädningens ficka ha tagit
en portmonnä innehållande 36 riksdaler.
Sedan hon tvättat upp blodet på vinden, förflöt natten. Mannen, som
hade sitt arbete borta om nätterna, hemkom på söndagsmorgonen, och
mörderskan lagade som vanligt hans morgonkaffe.
Angående motivet till brottet påstod hon med bestämdhet, att det inte
varit annat än fruktan för att Marbo-Lotta skulle angiva henne för
lurendrejeri. Hon bedyrade flera gånger att hon ej tillägnat sig något mer av
den mördades tillhörigheter än den ovannämnda portmonnän.
 |
| Det forna Olssonska huset (vid Järntorgets södra sida) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
