Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järntorget och Arbetareföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här bullade de kvinnliga föreningsmedlemmarna upp ur sina matkorgar
och etablerade små trevliga kafferep i det gröna, här på en äng bredvid
lekte ungdomen muntra lekar, här dansade man av hjärtans lust, här ljöd
strängaspel i vackra sommarkvällar, här lyssnade de församlade till
fosterländska tal och föredrag.
Föreningens mera storslagna nummer voro emellertid sommarutflykterna
till Göteborgs närmaste omgivningar, till Partille, Lagmansholm,
Trollhättan, Kungälv o. s. v. Och det var ganska imponerande att se de
högtidsklädda skarorna under flygande fanor och klingande spel draga bort
till båt- och järnvägsstationer. Föreningen mottogs välvilligt överallt, ty
disciplinen var mönstergill och i dess led funnos inga oroliga element
som störde friden. Och utflyktsdagens nöjen och lekar i det gröna
inleddes enligt gammal god sed med en kort religiös betraktelse.
För ofantligt många, i synnerhet bland ungdomen, voro dessa nöjen
och förströelser det viktigaste i hela församlingsrörelsen, andra återigen,
de mera allvarligt anlagda, sågo med oblida ögon detta nöjesliv, som,
enligt deras förmenande, drog medlemmarnas intresse från föreningens
allvarligare uppgifter. Det var denna opposition som åstadkom splittringen.
Liksom misstroendet i viss mån spelade in — misstroendet mot ett par inom
styrelsen, av vilka ordföranden troddes begagna föreningen för sina
högtflygande syften till stadsfullmäktig- och riksdagsmannaskapen.
— En förening, som hänger på en krok över en ström, kan inte gå
väl, hette det.
Med ström åsyftades naturligtvis snickerifabrikören F. O. Strömman.
Obekymrade om splittringen och den av denna förorsakade, här ovan
påpekade utbrytningen gingo emellertid de ledande inom föreningen i
författning om att bringa henne ett eget hus, vilket länge hägrat som ett
framtidsmål. Föreningen hade ju alltid undvikit politiken och därför hade
dess strävanden setts med blida ögon av samhällets maktägande. Det var
alltså ingen svår sak att få en tomt upplåten för den tilltänkta byggnaden.
Villkoren voro föga betungande. Stadsfullmäktige uppläto med full
äganderätt en gammal betesmark i hörnet av Järntorget vid Alléns ändpunkt mot
en köpeskilling av 24,000 kronor, vilken fick räntefritt innestå mot första
inteckning i fastigheten, med villkor att densamma kunde uppsägas till
inbetalning, därest staden fann, att byggnaden icke användes till därmed
avsett ändamål.
Sedan byggnadsmedel åstadkommits genom billiga lån och genom inom
föreningen samlade besparingar, kom byggnaden till stånd vid Järntorget,
på gränsen, så att säga, mellan tvenne förstäder, där stadens
arbetarebefolkning i stort sett är bofast. Huset uppfördes i romansk stil efter
ritning av V. von Gegerfelt. Salen med sina fönstergallerier fyllde på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
