Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsfarorna i Gustaf III:s tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängande. Denna fruktan var så mycket mer berättigad som
för-svarsväsendet befanns i det mest bristfälliga skick. En jämförelsevis
lång fredsepok hade invaggat borgarne i säkerhet, de hängåvo sig
endast åt köpenskap och förvärv och hade bekymmerslöst låtit
säkerhetskedjorna kring staden sönderbrytas och förrosta.
Man kan inte undra på att de goda borgarna blevo skräckslagna,
när de vaknade upp och ställdes inför den hårda verkligheten.
Hemska tavlor upprullades i fantasien, förfärande tavlor av
belägringar och bombardemang, förstädernas jämnande med jorden,
brand och jämmer och elände. Och i förskräckelsen flyttade en mängd
människor ur staden, inåt landet, där de trodde sig säkra. Dessa
infödingar ersattes emellertid av skärgårdsborna, som i sin ordning
trodde att stadens vallar skulle ge dem skydd nog och därför
flyttade dit.
Stadens innevånare hade snart klart för sig att fästningen inte
dugde mycket till. Likaså visste man att Ny Älvsborg, som man
litade till i nödens stund, var mycket svagt besatt — endast 300
man — och att flottavdelningen på Nya Varvet, frånsett det fåtal
svenska galejor som kryssade i Kattegatt, ej var vidare att räkna med.
Oaktat detta gjordes ingenting på en hel månad i staden för att
bota revorna. Allmänt missmod hade gripit sinnena uppifrån och
ner. Länets hövding och på samma gång fästningens
överbefälhavare var generallöjtnanten A. R. du Rietz — en åldring och för
länge sedan ur verklig militärtjänst försatt man, som snart visade
sig vara en sådan svår situation som denna föga vuxen. Och när
den högsta ledningen visade en sådan obeslutsamhet och lojhet som
landshövdingen vid detta tillfälle, var det precis inte att undra på
om de övriga styresmännen grepos av villrådighet. Emellertid må
det i rättvisans namn erkännas, att regeringen inte heller visat någon
omtanke om försvaret av Göteborg.
Så kom underrättelsen om bataljen vid Kvistrum, där en svensk
kår omringats av danskarna och tillfångatagits. Den slog ned som
en bomb. Handlingskraften väcktes hos myndigheterna, som
ögonblickligen satte i gång arbeten till fästningens iståndsättande. Vallarnas
hål täpptes igen och palissader restes.
Sedan kom frågan om det levande försvarets förstärkning.
Garnisonen var, som förut anmärkts, otillräcklig och andra trupper funnos
icke heller tillgängliga i stadens närhet. Förslag framställdes nu att
förstärka stadens infanterikår, inom vilken borgerskapet var skyldigt
utföra militärtjänst. Detta bifölls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
