Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Residenset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna och magistraten i spetsen, ut att möta landets härskare. På
grund av den krigiska oron utanför dörrarne befann sig folket i en
tryckt sinnesstämning, men denna byttes vid konungens ankomst i
ljusare forhoppningar.
På trappan till Kungshuset, nuvarande residenset, där drottningen
och hovfruntimret samt den 4-årige kronprinsen väntade, mottogs
konungen under granna orationer.
Tillsammans med gemål, son och systern Maria Euphrosyne, vilka
anlänt redan i mitten av månaden, firade kungen julen i residenset.
För det betydelsefulla riksmöte, vilket utlysts till den 15 november
året förut, men ej kunde öppnas förr än den 4 januari 1660, hade
staden vidtagit omfattande anstalter. Kronhuset under Kvarnberget,
där mötet skulle hållas, bekläddes invändigt med mörkt kläde, gatorna
i närheten av detta hus och Kungshuset förbättrades och stadstjänarne
fingo bättre kläder.
Riksdagen öppnades högtidligt i närvaro av konungen, vilken
inträtt, sedan de tre ofrälse riksstånden intagit sina platser, åtföljd
av sin son Carl och adeln. Konungen höll ett långt tal, i vilket
han redogjorde för orsakerna till kriget, och därefter upplästes
propositionen, i vilken krävdes mera folk och pengar.
Det tog flera dagar innan riksdagsarbetet kom i gång. Stånden
hade enskilda sammanträden utom rikssalens murar. Så
sammanträdde adeln på riddarhuset, eller det som beboddes av
generalguvernören vid Stora torget, prästeståndet lär ha sammanträtt i Gustavi
domkyrka, borgarståndet på rådhuset och bondeståndet troligen i
något av de många skrånas gillehus.
Ständernas förhandlingar vittnade om mycken vördnad och
tind-fallenhet för konungen, men det kunde ej hjälpas, anmärker en
historiker, att isynnerhet från de ofrälse stånden förnams en tämligen
förlåtlig klagan över de ständiga bördornas tyngd.
Klagomålen eller missljuden kunde naturligtvis inte undgå att
nedstämma konungen, men han arbetade likafullt med rastlös iver på
riksärendena och tog dagligen emot riksråden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
