Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Residenset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ådragit sig. Konungen angreps av en bröstkatarr, men denna hindrade
honom icke att lika nitiskt som förut arbeta med riksärendena.
Emellertid tog sjukdomen en hotande vändning, och konungen
måste gå till sängs. Efter den 2 februari började omgivningen frukta
det värsta. Konungen bibehöll emellertid sinnesnärvaron som en
verklig hjälte, förhjälpte sig ur sängen, lät uppsätta sitt testamente
och underskrev detta.
Konungen beredde sig därefter med stort sinneslugn till döden
och mottog nattvarden av pastor primarius Erik Emporagrius —
densamme som i parentes sagt sedermera ådrog sig änkedrottningen
Hedvig Elenoras onåd för att han i en förklaring av tionde budet
sagt att hustrun borde räknas såsom det förnämsta stycket bland
mannens lösören.
Vid detta tillfälle tog han ett rörande avsked från sina trognaste
rådsherrar och befälhavare, dem han tackade för var dag de levat
tillsammans. Sin gamle vapenbroder Bjelkenstjerna räckte han
handen under yttrandet av dessa ord:
— Farväl, min hederlige Bjelkenstjerna! Tack för varje dag vi
varit tillsammans! Tårarna, som fuktade den beprövade sjöhjältens
väderbitna kinder, tolkade hans känslor vid dessa ord.
Den 12 februari var allt hopp om vederfående ute. Hans sista ord
voro: “Gud vare mig nådelig!" och vid halv tvåtiden natten till den
13 februari drog han sin sista suck i närvaro av sina förtrogne,
riksmarskalken Gabriel Oxenstjerna, riksråden Sparre och Rosenhane samt
förenämnde Emporagrius. Drottningen och arvprinsen lågo till sängs
och voro alltså ej närvarande.
Följande morgon gick budskapet om kungens död ut bland folket
och de närmaste fem dygnen höllos stadens portar stängda, för att
icke fienden skulle erhålla kunskap om dödsfallet. Samtidigt kom
ett rykte ut att konungen dött av förgiftning. Detta hade
förmodligen sin grund däruti att en mängd svartblåa fläckar slagit upp på
liket och att håret börjat falla av.
Troligen dog konungen i ett rum i andra våningen. Det bör
intressera att veta något om högtidligheterna vid konungens lit de
parade — om man tilläventyrs inte läst om dem i gamle Loenboms
“Historiska märkvärdigheter", vilka förövrigt Fröding citerat i sin
Göteborgshistoria. Det är hans omskrivning vi följa.
Sedan konungen avlidit vart liket av tolv riksråd lagt i kistan,
vilken sedan bars in i stora salen och placerades på en med svart
sammet överdragen tron, över liket lades därefter ett svart sammets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
