Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Belysningsmedlen genom tiderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husägarne själva och förständigades desse att hålla dem “klart lysande
och tillräckligt högt från marken upptrissade".
Lyktorna skulle brinna från den 6 september till den 7 april alla
nätter utom de, då månen enligt almanackan skulle lysa.
Antalet lyktor ökades efter hand. År 1803 voro sålunda
placerade: 29 lyktor å stadens bryggor, 12 på järnvågen utom staden
samt 31 på de publika byggnaderna och Stora torget. År 1816—17
hade antalet stigit till 86.
*
Trots de framsteg, den allmänna gatubelysningen onekligen tagit,
var missnöjet ganska allmänt. Bättre belysning var tidens lösen, och
ryktena om det nya gasljusets erövringar i främmande länder nådde
göteborgarnes öron.
Huru detta ljus upptäcktes känner helt visst den ärade läsaren.
Någon gång på 1700-talet voro några gruvarbetare i ett kolverk i
Cumberland sysselsatta med att dränera en stoll, för att komma till
en under det påträngande havsvattnet befintlig kolflöts. Som de
hade nått lagret strömmade emot dem, under ett egendomligt
visslande ljud och medan stora blåsor uppstego på vattenytan, en fuktig,
illaluktande luft. Männen stodo i högsta grad förvånade; en av dem
ville nogare undersöka saken och höll, för att bättre kunna se, sin
gruvlampa till stället, då vattnet på en gång tog eld och höjde sig
i en tre alnar hög eldpelare. De förskräckta arbetarne sökte släcka
branden med sina hattar, störtade sedan fort till hissen och retirerade
ur det farliga schaktet till dagsljuset. Härefter begav sig verkets
styresman själv till skådeplatsen för undret; han lät vidga öppningen
i kolbädden och se, lågan antog nu dimensioner så att man endast
genom att för någon tid sätta hela stollen under vatten kunde kväva
den. Slutligen tillgrep man den utvägen att inleda ett rör, i vilket
den märkvärdiga luftströmmen fördes upp i det fria.
Under åratal höll sig denna gasström i oförminskad styrka och
lärde kommo oavbrutet och fyllde blåsor med kvantiteter av den
underbara luften, som rariteter för sina museer och laboratorier.
Även Royal Society i London fick sin del därav; dess medlemmar
förvånades och förnöjde sig högeligen av den brinnande luften, men
det oaktat uppsteg icke under någon av de vördnadsvärda
allonge-perukerna ens en aning om vidden av denna lysande gas’
egenskaper. De hade ju också icke något sammanhang med den ena
eller andra av dagens populära och fashionabla teorier och studier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:52 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/2/0126.html
