Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Melin
(skeppsredare)
En besvärlighet, som icke minst
bidrog till att icke locka till resor i
onödan, var skyldigheten att hos
konungens befallningshavande förse
sig med pass, om man ville begiva
sig utom orten. Först genom kungl.
förordningen den 21 september 1860
upphävdes passtvånget.
Den som skulle uppåt landet
och ej ville ta diligens for
sommartiden kanalvägen. Det gick lika
långsamt. Propellrar funnos ej, utan
man fick ta hjulbåtar, och för att
ej hjulen skulle taga för stor plats
i de trånga slussarna, byggdes de
insvängda. Kol hade man inte, utan
eldade med ved. En resa till Stockholm tog omkring fem dagar.
Kanalbåtarnas och kustångarnas tilläggsplats var dels vid den
förut omtalta träbron vid Lilla Badhusgatan, dels vid Stenpiren.
Sedan älven ytterligare
fördjupats och Skeppsbron byggts,
blev det bättre. Det var också
en märkesdag i stadens historia,
när skeppet ‘‘Hilda“, uppkallat
efter kommerserådinnan Wijk, efter
sin ostindieresa seglade upp på
strömmen och första gången
förtöjde vid den skeppsbro,
tremastarens ägare skapat. Och lika
intressant för stadsborna var det
väl, när det första ångfartyget,
“Lexington“, år 1853 lade till vid
samma skeppsbro.
Den äldsta Skeppsbron fick på
1850-talet den struktur ifråga om
bebyggandet, området från
Verkstadsgatan till Skeppsbroplatsen
än i dag bibehåller. Ungefär vid
den tidpunkten
planeradesBadhus-gatorna och byggdes de äldsta
Th. Ahrenberg
(skeppsredare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
