Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då en täckvagn eller en kaross var en lyxartikel, varöver endast de
rikaste i staden kunde förfoga, ofta i kompanjonskap, och då vägarna
utanför Göteborg och annorstädes utefter kusten voro så jämmerliga,
igenhuggna och ödelagda, sumpiga och knaggliga, att det isynnerhet
vid regnväder var rent av livsfarligt att befara dem.
Det var föga inbjudande för resenärerna, antingen dessa voro
svenskar, som ville förflytta sig från en landsända till en annan, eller
utländingar, som ville bese Sverige eller göra affärer här. Resan hit
företogs under snart sagt hela förra delen av 1800-talet med
segelskutor, och givetvis var trafiken på Göteborg betydlig eftersom staden
betraktades som Sveriges förnämsta sjöfartssamhälle och dess hamn som
en av de förnämsta bland de nordeuropeiska. Göteborg var ju också en
betydande stapelstad, Sveriges utfartsport mot väster och den första
stationen härifrån räknat på vattenvägen genom landet till Östersjön.
Våra livliga handelsförbindelser med England och Kontinenten,
med Amerika och österns länder hade gjort staden bekant därute
och särskilt hade två så betydelsefulla epoker i vårt handelsliv som
ostindiska kompaniets och kontinentalsystemets bidragit därtill.
Hade resenären haft det besvärligt under den långa sjöresan, blev
det ej mindre besvärligt, när han skulle i land. Stadens egentliga
revier sträckte sig, som bekant, för cirka åttio år sedan inte längre
än till Gamla varvet. I följd härav måste alla större fartyg ankra,
lossa och lasta vid Klippan. Resandena, som följt med skutorna,
transporterades i småbåtar eller också landsattes de i Majorna och
skjutsades in till staden.
Det gick icke så lätt som nu att exempelvis resa till Kristiania.
1 Göteborgstidningarna 1832 kungör överinspektören vid tullen, Gustaf
Jacob Flintberg, att “Kongl Norska Finans-, Handels- och
Tulldepartementet meddelat, att norska postångfartygen “Prins Carl“ och
“Constitutionen" den 1 maj detta år börja sin fart mellan Norge,
Sverige och Danmark med regelbundna turer från nämnda dag till
slutet av september, en gång i veckan fram och tillbaka. Varje
tisdag e. m. kl. 6 gick “Prins Carl“ från Fredrikshald till Göteborg,
dit ankomsten skedde onsdags e. m. Fartyget avgick vidare härifrån
samma dag kl. 5 till Köpenhamn. Priset första klass var: mellan
Göteborg—Kristiania 7 specier 80 skilling. Andra klass hälvten.
För resan Göteborg—Köpenhamn 8 specier, samt dessutom i
“inskrivnings- och vägarepengar" för var passagerare 16 skilling och i
“uppassningspengar" för första klass 16 skilling. Passagerarne borde
anmäla sig minst två timmar före avgången“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
