Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den forna artillerikasernen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgården i 1700-talets senare del ett silkesrederi och en
silkesstrump-fabrik med spol- och spinnrockar samt flera vävstolar. Men där
fanns också mycket annat rart i trädgården: härliga sparrissängar,
lavendel- och krusbärsbuskar och drivbänkar med prunkande
örter.
En annan mycket känd man i denna trakt var trädgårdsmästaren
Boman, vilken på 1820- och 30-talen mycket anlitades bl. a. som
spåman och tillrättaskaffare av tjuvgods. Han bodde mellan
Vall-gatan och Vallgraven i en stuga, till vilken man, enligt en uppgift,
icke kunde komma utan genom ett mörkt och fuktigt valv i den
gamla fästningsvallen. De besökande, som i allmänhet hyste fast
förtroende till hans siareförmåga, sågo honom uppslå och rådfråga
en bok fullritad med varjehanda konstiga figurer.
Traktens karaktär förändrades högst betydligt i 1790-talets slut,
sedan borgerskapet vid Lilla Otterhällans fot, på nuvarande
Telegrafverkets plats, låtit uppföra en väldig kasern till garnisonens tjänst.
Denna var på sin tid en av stadens största och mest observerade
byggnader, men innan jag ordar om densamma, skall jag lämna några
uppgifter om stadens garnison i äldre tider.
De närmaste åren efter stadens grundläggning var det givetvis
artilleristernas på Gamla Älvsborg uppgift att skydda Göteborg mot
fientliga anfall. Året 1643 fick staden emellertid egen garnison, vilken
i förstone sammansattes av trupper från artilleriet och fortifikationen.
Vidare tillkom från 1680 ett infanteriregemente, benämnt Hans Kongl.
Maj:ts Svenska Livregemente till fots. Med fästningen och garnisonen
fick man en militärisk styrelse, vilken kunde vara ganska patriarkalisk.
Den tvekade icke att emellanåt försöka hjälpa magistraten att regera
samhället. Fästningens överkommendant var ju tidigare landshövding
tillika och därav kan detta inflytande förklaras.
Göteborgsbefästningens förste kommendant var en överste
Tameson, men högsta befälet i fästningen fördes under största delen av
1700-talet av en överkommendant av generalmajors grad, och närmast
under honom lydde kommendanten, som var befälhavare för det
garnisonerade infanteriregementet. Kommendantens närmaste man i
fästningsbefälet var platsmajoren.
“Ehuru kommendanten ej hade rätt att befatta sig med stadens
administration och ekonomi, hade han dock som befälhavare över
garnisonen, såsom ansvarig för den allmänna säkerheten såväl mot
yttre och inre fiender som mot eldfara samt slutligen såsom förvaltare
av kronans mark, hus och byggnader m. m. en betydande makt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
