Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den forna artillerikasernen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhället, och var och en i sin stad kände nog, såsom Fröding på
ett ställe anmärker — att han bodde i en fästning. “
Ett gott bistånd vid stadens skydd hade man också i Borgerskapets
militärkår, vilken upprättats i 1600-talets förra del och i vilken varje
borgare skulle enrolleras. Kåren var indelad i kompanier, kavalleri
och infanteri, med var sin kapten. Högsta befälet ägde magistraten.
Det var nog en festlig syn när dessa militärer i sina gröna
galo-nerade uniformer, sina rundkulliga hattar med plymståndare, sina
schabrakklädda hästar och sina gula och blåa sidenfanor, prydda
med stadens vapen, tågade upp på Stora torget till den föreskrivna
årliga mönstringen. Och det var säkert till stor saknad den i slutet
av 1700-talet totalt försvann med sina gentila stadsmajorer och
kaptener.
Göteborg var den tiden ett mycket livligt militärsamhälle, om
vilket det talas på följande sätt i en liten kulturhistorisk skiss från
1860-talet, jag tror av ingen mindre än Viktor Rydberg:
“Det är en vacker sommarmorgon. Från den å Stora torget
belägna högvakten och från olika punkter av fästningsgördeln ljödo
trumvirvlar, och man såg skaror av soldater utav de olika i staden
förlagda kårerna — artilleribataljonen, fortifikationskåren,
Spreng-portens och Gyllengranats regementen — från Stora Otterhällan och
från Kvarnberget, där de flesta av gemenskapen bo, hasta till sina
samlingsplatser. Nu stå de uppställda för att tåga till Kronhuskyrkan.
Klockorna i domkyrkan och “tyskan" ringa.
Det är söndag, och trots de krigiska anstalter, som tillhöra en
befästad plats, vilar söndagsfrid över staden. Solen skiner härligt över
de gröna vallarne, de röda tegeltaken, de breda hamngatorna, där
icke träden längs kanalerna kasta långa skuggor över dem.
Krusat av vindfläktar från älven glittrar vattnet i stora hamnen,
och så göra även bajonetterna, då — framåt marsch! — truppen
sätter sig i gång. Takten högtidlig, varje karl rak som ett ljus, den
tresidiga hatten trotsigt nedtryckt i pannan, de blytyngda stångpiskorna
rakt ned över ryggens mittelsöm, armarne styva intill sidan, knäna
raka, vristerna sträckta, allt efter nyaste preussiska facon, åt vilken
sjuåriga krigets segrar givit erkännande Såsom alltid följes paraden
av en beundrande ynglingasvärm, nu klädd i sin helgdagsdräkt:
vadmalströja och dito knäbyxor, ullstrumpor och becksömsskor, men
om kvällarne, när den troget inställer sig till taptot, utstyrd i
bind-tröja, skinnförkläde och “slävor“ på fotterna.“
Efter Svenska Livregementet, vilket avtågade till Tyskland, hit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
