Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alströmers och Wijks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, i sällskapslivet liksom i släktkretsen intog Hilda Wijk en
ledande ställning och hon framstår i minnet “som en exponent för
den förfinade kulturen i rikets andra stad; det fanns hos henne en
sällsynt harmonisk förening av vackra egenskaper, nedärvda från
släkter, som stå i förädlande utveckling".–
I början av 1850-tatet stod kommerserådet Wijk på höjden av sina
framgångar, vunna av ihärdigt arbete, energi, begåvning och finansiell
skicklighet. Han var då borgarståndets talman, konungens troman,
kommendör med stora korset av Vasaorden och sin stads mäktigaste
man. Mot mitten av samma årtionde tynade han emellertid av och
den 4 februari 1856 gick han ur tiden, efterlämnande utom makan
sönerna Olof, Erik, Carl, Ivar och Knut, en dotter samt systrar, av
vilka tvenne ingingo äktenskap med fabriksidkarne Alex. Keiller och
William Gibson. Av sönerna innehade de tre förstnämnda firman,
Ivar W. bodde å Domö i Västergötland och var ledamot av
riksdagens första kammare samt ordförande i Skaraborgs läns landsting,
och Knut W. ägde Sjötorp i Västergötland. Dottern Gerda Wijk,
“nordiskt fager som sin moder, älsklig, blid och öm“, blev förenad
med Johan Lilliehöök, hjälten från Magenta och Solferino.
Kommerserådinnan Hilda Wijk överlevde sin make i många år,
ägnande sig åt sitt hem och ett ädelt välgörenhetsverk. När budet
om hennes död den 23 juni 1890 kom från Marstrand, där Wijkarna
gärna vistades om somrarna, hade hon uppnått sitt åttionde år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
