Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alströmers och Wijks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intelligent och begåvad, följde han uppmärksamt sin födelsestads
angelägenheter. Också blev han, då stadsfullmäktigeinstitutionen år
1862 avlöste Borgerskapets äldste, invald i denna korporation. År
1866 valdes han att å borgarståndets vägnar deltaga i statsrevisionen
och samma år invaldes han i den nybildade Andra kammaren. Redan
under sina första år vid riksdagen mycket uppmärksammad återvaldes
han vid varje ny period att representera sin stad, vars intressen han
så väl förstått att hävda.
Olof Wijk deltog flitigt i riksdagsarbetet och det var förnämligast
i utskotten, konstitutions- och bevillningsutskotten, han under förra
delen av sin riksdagstid nedlade mycket arbete. Någon partiman var
emellertid Olof Wijk aldrig, visade aldrig något ensidigt partinit.
Dessa egenskaper gjorde att alla med tillfredsställelse hälsade hans
utnämning till vice talman år 1875 vid hans tionde riksdag, och
ännu mera vid hans utnämning till Andra kammarens talman år 1880.
Olof Wijk vart den fjärde i ordningen av kammarens talmän sedan
det nya representationsskickets införande, och för denna befattning
var han som klippt och skuren. Han var helt enkelt oförliknelig i
talmansstolen. Djupt inne i alla riksdagsärenden, väl bekant med
varenda riksdagsman, älskvärd och förbindlig men på samma gång
behärskad till hela sitt väsen, stod han i bästa samklang med hela
kammaren. Han var älskad och beundrad och hans inflytande blev
allt djupare för vart år som gick. Detta inflytande sträckte sig ej
blott till kammarkamraterna utan även till "Första kammarens män
och till och med till regeringen. Hans enskilt givna råd värderades
högt, hans lugn och hans takt meddelade sig åt andra, hans glada
lynne var en medlareförmåga, som var oemotståndlig. Det var arten
av Wijks politiska storhet, ej de originella förslagen, den storpolitiska
spekulationen eller de lyckade kupperna".
Helt naturligt kastade vederbörande ofta blickarne på Olof Wijk
då det gällde tillsättandet av ännu högre platser i rikets tjänst, men
vare sig det gällde finans- eller statsministerportföljerna avslog han
bestämt anbuden att övertaga dem. Han föredrog talmansstolen
framför taburetten.
Vid riksdagens slut i maj 1890 talade Olof Wijk till riksdagen
för sista gången. I avskedstalet betonade han att det avsked han tog
säkert bleve ett avsked för alltid, och det gick i fullbordan. Han
avsade sig samma år det riksdagsmannauppdrag han så ärofullt
utövat i ett fjärdedels sekel. På flera sätt sökte man uttolka detta,
men anledningen var nog den, att han ville odelat ägna sig åt skötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
