Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla hus vid Norra Hamngatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under denna tid fördes ett ståtligt hus i n:r åtta, som det anstod
en så tongivande familj som den Strömska och en så magnifik dam
som husets härskarinna. Denna, Magdalena Grubb, var dotter till
den adlade Stockholmsdonatorn av Grubbens, och hennes döttrar
ingingo mycket fina giften, en med ryttmästare Nils Silfversköld, en
annan med överstelöjtnanten Carl Henric Ramsay. Själv levde hon
i flera år efter mannens död och bebodde huset vid Norra
Hamngatan.
Följande skede i husets historia vill jag kalla det Wadmanska,
enär skalden en tid bodde där. Och samtidigt med honom
residerade där generalkonsuln och handlanden C. Fr. Lang, fader
till överläkaren vid Sahlgrenska sjukhuset Fritz Lang.
Sahlgrenska sjukhuset befanns i början av 1800-talet vid
Sillgatan, mittför nuvarande posthuset, och därför hade troligen dess
tredje överläkare i ordningen, professor Carl Fr. Weltzin valt sin
bostad här.
Professor Weltzin var en mångbeprövad man, vilken efter sina
färder med armén i Tyskland och Norge slagit sig ned i Göteborg,
dit han kallats från professuren vid Karolinska institutet Han blev
som vetenskapsman mycket populär, icke blott för sina stora
kunskapers och sin skicklighets skull, utan ock för sin ädla karaktär
och sitt angenäma sätt att vara. Ja, han tävlade i fråga om
populariteten med själve Per Dubb, sjukhusets organisatör, och hans
mottagningar voro till trängsel besökta.
Samtida med Weltzin var, som bekant, göteborgsskalden Wadman.
Historien om dessa båda förmäler ju, att deras vänskap knöts i
ungdomsåren, då Wadman oegennyttigt och trofast medels sitt fädernearv
hjälpte Weltzin att fullborda sina läkarstudier, och att den godhjärtade
läkaren-människovännen ända till sin död var skaldens mest
uppoffrande och hängivne vän.
Weltzin hade också skaffat Wadman en syssla som
sjukhuskommissarie, och det är från denna tid den bekanta historien om
Wadman och det utsupna brännvinet förskriver sig. Denna relaterar en
av hans levnadstecknare sålunda:
Att föra räkenskaper var just icke i Wadmans smak. Det var
dessutom med honom som med nästan alla poetiska naturer: han
kunde icke lära sig att hushålla. På brännvin kom han dock
synnerligen på balans, emedan han sällan hade hjärta att neka sina
konvalescenter en besk på morgonkvisten. Också tyckte krigskollegium,
som sedermera granskade skaldens räkenskaper, att alltför mycket av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
