Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla hus vid Norra Hamngatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den varan åtgått på det under Wadmans inspektion stående
sjukhuset. Kollegiet nedsände därför ett anmärkningsmemorial till Weltzin
i Göteborg med infordrande av förklaring: “vart åtskilliga poster
brännvin, som av direktören Wadman blivit för sjukhusets behov
registrerade, tagit vägen“. Weltzin, ledsen och förargad, skickade genast bud
på Wadman, som infann sig hos honom vid det mest briljanta
humör.
— Det gick som jag spådde, yttrade Weltzin, i det han pekade
på memorialet. Ditt slöseri med brännvin under kriget har väckt
vederbörandes uppmärksamhet. Se där — läs, och förklara dig, om
du kan!
Wadman gick fram till skrivbordet, genomläste memorialet och
förklarade att han genast vore färdig att redogöra för vart brännvinet
tagit vägen. Därpå tog han pennan, klauderade anmärkningspunkten
och skrev helt enkelt på den tomma spalten:
Utsupet! — J. A. Wadman.
Någon annan förklaring kunde krigskollegium icke erhålla, men lär
ansett densamma för nöjaktig, emedan något vidare i ämnet aldrig
avhördes.
Förmodligen lät sig Weltzin nöja med denna förklaring, ty
krönikan förmäler intet om att vänskapen rubbades varken av detta eller
eller andra utslag av Wadmans lättsinne. Tvärtom var det Weltzin,
misstänker jag, som skaffade skalden bostad i samma hus som han
själv bebodde.
Huset ägdes då av handelsmannen C. G. Brändström, som köpt
detsamma efter brukspatronessan Magdalena Ström, och Wadmans
rum, sedermera använt till kontor, låg på undra botten. Som det
var försett med fönsterluckor, hade Wadman, för att få litet dager in
i rummet, skurit en öppning i ena luckan — en anordning som
länge var känd i staden under namnet Wadmans hål. Och nog var
arrangemanget befogat, ty skalden var en levnadslustig karl, som
alltför ofta gjorde dagen till natt eller tvärtom.
Hur det stundom kändes “dagen efter" i denna skaldekula har
Wadman skildrat i sin dikt “Efter ruset“, där det bl. a. heter:
O, vi störtas jag i verkligheten
Ned ur diktens sköna elysé?
Ack, vi vaknar jag till nykterheten
Under nattens svarta täckelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
