Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostindiska kompaniet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgjutelse". Detta veta vi av historien, liksom vi veta att konungen
förgäves uppmuntrade de svenske till denna handel. Fast han
utlovade femton frihetsår åt dem, som ville idka den, ledde företaget
till intet. Och så kommo de stora krigen, vilka slukade de pengar,
som annars i fredliga värv kunnat fruktbargöras.
Under århundradets senare hälft gjordes emellertid ännu ett par
försök att åvägabringa en handel med de rika länderna i östern.
Så stiftades vid 1600-talets mitt ett kompani för handel på Ostindien.
Två skepp utrustades också, men farhågor för krig lade hinder i
vägen, kompaniet upplöstes 1674 och fick som ett slags ersättning
sända sina fartyg till Portugal att därifrån fritt från licens införa salt.
Kunde Sverige alltså intet göra på 1600-talet, när det gällde att
taga upp konkurrensen med de stora sjömakternas handelssällskaper,
kunde landet utträtta ännu mindre för handeln under Karl den tolvtes
oroliga tid. Det blev Frihetstidens uppgift att bota revorna, att
återställa rikets finanser samt att återuppliva en tillintetgjord handel
och pånyttföda näringarna, som voro så ruinerade, att de icke
förmådde tillfredsställa invånarnes enklaste behov.
Resultatet av arbetet på upphjälpandet av våra
handelsförhållanden blev också i flera avseenden tillfredsställande. Vi veta av den
ekonomiska historien, huru utländska kapital strömmade hit för att
förlägga våra bergverk, huru handelsrörelsen lättades och huru
landet fylldes med varor, så mycket mer begärliga, som folket länge
fått umbära dem. Men detta hotade också att förkväva den egna
företagsamheten, på samma gång som den av utländingarna bedrivna
sjöfarten hotade att förkväva vår egen.
Danskarne höllo sig framme och arbetade på att förmå svenskarne
att deltaga i deras Ostasiatiska kompani, men våra penningmän tyckte
med rätta att svenskarne borde försöka sig på egen hand, när det
gällde handeln och sjöfarten.
Det första projektet till ett nytt stort svenskt handelskompani
frambars också 1728 av en svensk man, vår minister i London, Carl
Sparre, men detta ledde icke till något. Svenskarne misstänkte att
engelsmännen stodo bakom planen. Idén upptogs emellertid här i
Göteborg av köpmannen Niklas Sahlgren, som påverkats av Jonas
Alström, sedermera adlad Alströmer, att inrikta sin köpmansverksamhet
på den västindiska handeln. Sahlgren försökte med ett västindiskt
kompani, men misslyckades, mest på grund av regeringens likgiltighet.
Den tyskfödde köpmannen och växelmäklaren i Stockholm Henrik
König lyckades bättre. Han upptog den Sparreska planen, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
