Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostindiska kompaniet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får anses fastslaget att den egentlige stiftaren av det första svenska
Ostindiska kompaniet, den som stod bakom König, var skotten Colin
Campbell, vilken vid den tiden, 1731, inflyttat till Sverige. I varje
fall var han den drivande kraften vid starten. Dessa båda män
associerade sig med göteborgsköpmännen Niklas Sahlgren och Volrath
Tham, vilkas intressentskap var så mycket mer betydelsefullt som
Göteborg skulle bliva det nya merkantila sällskapets huvudsäte.
Företaget mottogs mycket välvilligt av regeringen. Kompaniet
erhöll den 14 juni 1731 femton års privilegium att handla på de orter
väster om Kap, där alla nationer ägde fri och öppen handel.
Göteborg skulle bliva stapelorten, och ålades kompaniet betala i
specie-karoliner sex månader efter varje fartygs lyckliga hemkomst ett hundra
daler silvermynt pr läst till kronan samt två daler pr läst till städerna.
Huru många skepp som helst fingo användas, men de skulle byggas
och utrustas i Sverige.
Direktionen skulle bestå av minst tre män, alltid infödda eller
naturaliserade svenskar, och skulle de hylla den protestantiska läran.
Direktionen skulle ävenledes komplettera sig själv och var
förbunden att förtiga intressenternas namn, kompaniets kapitaler o. s. v.
Revisorerna ålades tysthetsed, varförutom kompaniets böcker och
räkenskaper, sedan de vart tredje år granskats, uppbrändes. Genom
detta tillvägagångssätt ha forskningarna för en utförlig kompaniets
historia i hög grad försvårats
Fartygen skulle föra svenska handelsflaggan och vara försedda
med konungens pass, och kaptenerna ägde samma myndighet som
kaptenerna på örlogsskeppen ifråga om disciplinens upprätthållande.
I nödfall ägde de möta våld med våld på havet.
Organisationen av företaget tog ungefär ett år i anspråk. Den
förste ostindiefararen, Fredricus Rex, utrustades 1732. Och som förste
superkarg medföljde ovannämnde Colin Campbell, vilken utan tvivel
var den bäste man kunnat kora för denna befattning, eftersom han
varit med om själva organisationen, var direktör i sällskapet och för
övrigt en berest, världserfaren och skarpsinnig köpman.
Superkar-görerna voro, som vi veta, ett slags fraktuppsyningsmän, vilka
medföljde fartygen för att köpa och försälja lasterna. Och i fråga om
makten och myndigheten ombord tävlade de med kaptenerna.
Det var alltså Campbell som introducerade kompaniet i Kina,
med vilket land man företrädesvis handlade. Där fick han också en
god hjälp i den kinesiske mandarinen Pon Quyqua, vilken till och
med vid ett tillfälle kom hit till Sverige och för någon tid var bosatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
