Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostindiska kompaniet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första ritningen till Ostindiska Kompaniets hus
i Göteborg som kompaniets kommersielle rådgivare i fråga om de
österländska affärerna. Än i dag kan man se hans bild på en
spegelmålning å härvarande museum.
Kompaniets expeditioner hade många motigheter i början. De
främmande kompanierna sågo naturligtvis med oblida ögon den nye
konkurrenten. De stora sjömakternas örlogsmän trakasserade de
svenske ostindiefararne, och inom landet restes många motigheter av
en del köpmän, som med avund sågo kompaniets uppsving. Men
oberoende av allt detta gick kompaniet en lysande framtid till mötes.
Trots alla svårigheter, som mötte kompaniet vid starten och vilka
i första delen i kapitlet om Vädersågen påpekats, gick det
oavlåtligt framåt och vid första oktrojens utgång 1746 var dess ställning
säkrad. Handeln, som huvudsakligen bedrivits på Kina, gav dessa
år en sammanlagd vinst av fyrtiotvå procent, sedan det tillskjutna
kapitalet återbetalts.
Om kompaniets fartyg, dess utrustning och avgång har jag förut,
som vi veta, berättat något i första delens kapitel om Klippan, om
Sjöfarten och om Dykarna.
Oaktat mäktiga intressen vid första oktrojens slut gjorde sig gällande
i konkurrenssyfte, beviljades kompaniet en ny oktroj på tjugo år.
Emellertid passade kronan på att skärpa bestämmelserna i avtalet
och utkrävde under oktrojen ej mindre än 50,000 daler silvermynt
av varje kompaniets fartyg efter lyckligt fullbordad resa. Och det
kunde ju kompaniet stå ut med, eftersom oktrojen gav ett
synnerligen glänsande resultat, med ej mindre än trehundrafyrtiosju och
tre kvarts procent i sammanlagd utdelning.
Den andra oktrojen fullbordade, kan man säga, kompaniets
segertåg. Det var en tid av lugn men kraftig utveckling. Inga strider
behövde utkämpas mot främmande makters avundsjuka. Inga
hätskare anfall av motståndarna här hemma. Ej heller några klagomål
vid riksdagarna. Avunden dog ut efter hand. Regeringen höll också
med sin mäktiga hand kompaniet om ryggen, gynnade det på allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
