Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgmästare och råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utmärkt domare, utan även — och
fastmer — som en framstående
politiker i borgarståndets dagar. Han
tillhörde den lika ansedda som
märkliga släkt, vilken varit bofast här
sedan 1700-talet och av vilken biskop
Björck och skalden Björck äro andra
namnkunniga medlemmar.
Släkten är från Västergötland.
Kaptenen vid Skaraborgs regemente
Ingemar Björck, som stupade i polska
kriget under Carl XII, hade en son
Elias, vilken blev magister i Uppsala
och präst först i Stockholm, sedan
i Örlösa i Skara stift, och som på
sitt stifts vägnar deltog i riksdagarne
1738 och 1746. Bland hans åtta
t>arn var den nast yngste sonen Bengt Gustaf, som blev bryggare
på Stampen i Göteborg. Hans son, Elias Daniel, gick däremot,
liksom farfadern, den lärda vägen och blev gymnasielektor i
fädernestaden. Denne lektor, titulärprofessorn Björck, som dog 1827, var
fader till flera barn, bland dem de tre bröderna biskop G. D. Björck,
borgmästaren A. W. Björck och publicisten, förre redaktören av
Posttidningen A. L. Björck, samt farfader till skalden Ernst Daniel Björck.
Albert Wilhelm föddes i professor Björcks andra gifte, med Johanna
Charlotta Roos, den 17 augusti 1812 i Göteborg. År 1829, på hösten,
blev han student i Uppsala, inträdde i jurisdiktionens tjänst här 1835,
övade samtidigt en vidsträckt gagnande advokatverksamhet, blev
rådman 1844 och justitieborgmästare 1871.
“Björcks borgmästarskap varade i tolv år. Under dessa ökade
han den tacksamhetsskuld, vari kommunen stod till honom. Ett drag
av hans ämbetsverksamhet var —• säger en av hans minnestecknare,
Karl Warburg — den stora punktlighet, som han ålade sig själv och
gärna fordrade av andra. De gånger voro snart räknade, då han
icke på slaget 10 infann sig å sessionsrummet, och han gjorde
rättsskipningen i Göteborg en ovärderlig tjänst genom den tradition han
härigenom sökte skapa. Ej mindre viktig var hans stora välvilja
såsom domare och valförrättare. Fjärran från honom var den
vresighet, som mången ämbetsman anser böra nödvändigt vara förknippad
med upprätthållandet av sin värdighet. Björcks värdighet led intet
E. F. Kullman
(justitierådman; mångårig domare i 1800-talets
senare del)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
