Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadens fäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan vi lämna det forna tredje ståndet och dess kommunala
representation må några ord sägas om en av borgerskapets viktigare
uppgifter: att utse riksdagsmän.
Enligt den kort före stadens grundläggning antagna
riksdagsordningen skulle till riksdagsmän i borgarståndet från varje större stad
kallas borgmästaren, en av rådet och en av borgerskapet. Göteborg
ägde ifråga om rangordningen den förmånen att vid riksdagarna ha
“säte och session“ näst efter Kalmar stad, vilket 1727 ändrades
därhän att staden ställdes efter Norrköping.
Något vidare inflytande på valen till riksdagsrepresentanter ägde
dock borgerskapet icke i begynnelsen, ty även i denna angelägenhet
utövade magistraten sitt förmynderskap, därvid understödd av
regeringen. Så får borgerskapet exempelvis 1639, när det begär att få
till riksdagarna sända en eller två av deras egna, det beskedet av
höga vederbörande, att borgarne i denna del finge vända sig till
magistraten, emedan det stod till dess “disposition att välja och
förordna till Herredags män sådana som förstånd hava med Riksens
Ständer över dess vårdande ärender att deliberera och sluta och veta
vad de på riksdagar sollicitera skola“. I överensstämmelse härmed
sände också magistraten flera gånger en och annan av sina
burg-grevar och presidenter till riksdagarna, exempelvis en Nils Börjesson,
en Hans Maclier, en Daniel Lange, en Israel Norfelt, en Spalding
m. fl.
Riksdagsresorna den tiden ävensom uppehållet vid riksdagarna
voro emellertid både högst besvärliga och kostbara historier, vilka
givetvis borgerskapet fick betala. Så bestod staden för riksdagsresan
tvenne vagnar ävensom underhåll hela tiden åt riksdagsmännen, dess
medföljande sekreterare och tjänare. I mitten av 1600-talet kostade
sålunda uppresan för den främste göteborgsriksdagsmannen 1,385
daler kopparmynt, inbegripet 125 daler för fem hästar, samt lika
mycket för nedresan. Uppehållet för riksdagsmannen och hans tre
tjänare under fjorton veckors vistelse vid riksdagen gick till 1,050
daler. Det vill också synas “som om varken mutor eller
kalaskostnader saknats å utgiftssidan i riksdagsmännens räkningar1’.
Sedan representanterna hemkommit, var det sed att de “till
magistraten ingåvo en redogörelse för sin verksamhet, vilken sedermera
inför det på allmän rådstuga församlade borgerskapet offentligen
föredrogs".
Borgerskapet utmärktes emellertid icke för någon nämnvärd politisk
livaktighet under stadens första århundrade. Den kom först med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
