Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hultmans Holme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I dess grannskap och som en värdig accessoar till detta stod ett
tortyrverktyg, det av folkhumorn “Blomster-Göran" kallade, men
som på oförblommerad svenska benämndes spöpålen.
Fältet begränsades av ett stycke av Vallgraven, bakom vilken
utbredde sig den ödsliga Gullbergsvassen — sådan var platsen för
ett antal år sedan. Och liv fick denna dystra tavla isynnerhet om
söndagarna genom en mängd små och stora trasvargar, som här
hade lokalen för sin spelklubb. Man spelade kronvägg mot planket,
man singlade och salade hybecka av hjärtans lust. Som en omväxling
i nöjet prövade man sina krafter med polisuppsyningsmännen, när
dessa någon gång vågade visa sig i den glada klubben. Det var
ett ställe och ett folkliv värdigt den flandriska skolans penslar, men
ovärdigt, och nu, Gudi lov, även utstruket ur verkligheten."
Skalden talar här ovan om Gullbergsvassen, och långt före han
skrev detta i slutet av 1850-talet hade vassarnas osundhet sysselsatt
göteborgarna. Man hade fått ögonen öppna för den fara, som hotade
staden i hygieniskt hänseende från dessa om sommaren stinkande
träsk, och sakkunnige tillkallades för att råda bot på eländet.
Det var en stockholmare som gjorde slag i saken. Han var
ingeniör. Och han uttalade sig på följande sätt, efter vad en gammal
göteborgare berättat:
— Det första ni har att göra är att återställa vattenströmmens
kraft i älvens segelfåra, som försvagas genom vattnets spridning i
det vidsträckta vassområdet, där det blir stillastående. Till den ändan
måste tillflödet till dessa områden förhindras. Vassarna måste fodras
in och området innanför pålningen fyllas. Därigenom bildas ett
smalare vattendrag, i vilket strömmen uppifrån älven fortsätter med
oförminskad kraft, som man bör söka bibehålla ända till älvens utlopp.
Man häpnade inför det jättelika förslaget, men började i alla fall
året 1842 att så smått realisera det. Åren 1857—59 tog man på
professorns vid Chalmers, Ed. von Schoultz’ inrådan steget fullt ut
och genomförde torrläggningen systematiskt medels en av Alexander
Keiller d. y. konstruerad ångpump. Denne, som i Holland studerat
Haarlemsjöns torrläggning, fick i uppdrag att utföra arbe^t, vilket
gjordes på sommaren. Det var första gången en centrifugalpump
användes i vårt land. Väldiga kvantiteter fisk blevo liggande i gyttjan
och uppsamlades delvis av stadens befolkning, som lade bräder över
detta gungfly och plockade fisk i korgar och ämbaren.
Vad man mest av allt fruktade var luftens förpestande av
vassarnas döda vattendjur, men naturen kom här de ledande till hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
