Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern i Kungsparken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över Europas scener och överallt
jublade man över de travesterade
grekiska gudamyterna och de
lös-släppta parodierna på
miniatyrfurstar och gamla sagor.
“Vår framstående
operett-bear-betare Ernst Wallmark tog sig
överförandet till svenska scenen an med
ett sprittande gott lynne och den
redan i och för sig ovanligt kvicka
och på upptåg rika libretton fick
under hans konstförfarna händer en
svensk form, vilken personer som
sett stycket uppföras i själva
hemstaden påstodo överträffade till och
med originalet. Det var Wallmark
som påfann dessa härliga namn på
de uppträdande figurerna i Frihetsbröderna: Trascapatrullo, Barbacco
di Hugghimano, Dom Cluncar y Alcaraza, don Trumfo el Clopotasso
o. s. v., som sedan blevo ett slags bevingade ord, och Södra teatern
i Stockholm, som upptog operetten till spelning, förfogade över
förstklassiga, i branschen tränade förmågor. Så spred sig snart ryktet, att
teatern i fråga fått upp ett första rangens kassastycke och nyfikenheten
att få göra detsammas bekantskap blev starkt spänd lite varstädes i
vårt land.“
Åhman tog upp Frihetsbröderna och det var ett ypperligt grepp.
Premiären ägde rum den 29 mars 1871. Montedafiore och hans
följe togo göteborgarne med storm. Operetten fick tjugofem fulla
hus å rad och sammanlagt gavs den under Ahmanska regimen
trettiofyra gånger.
Sejouren var räddad och Åhman hade överflöd av guld i kassan,
när han längre fram på vårsidan fortsatte Frihetsbrödernas triumftåg
till den norska huvudstaden.
“Gamla teatervänner torde ännu erinra sigE. J. Hafgrensklingande
tenor i rövareanförarens parti, Gustaf Ullbergs kostlige Pietro, Richard
Wagners bullrande Trascapatrullo, Hjalmar Sjöbergs glänsande spanjor,
Emma Söderbergs raska rövardotter, Thekla Wiborgs friske Fragoletto
och Ida Johannesens bedårande page. Själv hade Wilhelm Åhman
till den grad dagtingat med sina principer, att han övertagit en roll
i stycket: hovkamrerns. Han hade av densamma skapat en synnerligen
Svante Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
