Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundgrenska Teaterföretaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aug. Lindbergs skola, visade sig mäktig högre uppgifter än de, som
ligga inom ingenuefacket, för vilket hennes naturell eljest så väl
lämpade sig och varuti hon vunnit många triumfer. Hennes Margot
i pjäsen av samma namn samt Ofelia i “Hamlet" bära därom
vittnesbörd. Mest tyckte vi om fru Eliason i dessa älskliga, godhjärtade,
livliga flickroller, dem hon spelade så sannt och naturligt. Siri i
“I telefon" var typisk för fru E:s genre. Så som hon utförde denna
roll stod hon icke långt efter den berömda fru Hartman.
Hilda Borgström var stockholmsbarn och gjorde, som bekant,
redan hos Rydberg en viss lycka. Under Aug. Lindbergs ledning
utvecklades emellertid hennes rika dramatiska anlag och som Hilda
i “Byggmästar Solness" befäste hon sin ställning som en av landets
förnämsta skådespelerskor. Hilda Borgström föddes den 13 oktober
1871 i Stockholm. Då hon var åtta år kom hon in vid kungliga
operan som balettelev. Åren 1886—88 gick hon vid kungliga teaterns
elevskola, 1889 engagerades hon vid Rydbergska sällskapet, på hösten
samma år hos Lindberg, 1893—94 var hon i Helsingfors och kom åter
till Göteborg, engagerad av direktör Alb. Ranft. Hon betecknades
en tid som Sveriges förnämsta comedienne och det är i sanning en
njutning att höra hennes förnäma replikföring.
Andra på sin tid populära skådespelare voro David Wikström,
Konstantin Axelson och Emil Pettersson. Den förstnämnde sågs
med nöje i folklustspelet och operetten. Han var född i Göteborg
1842, och året 1869 kom han in vid teatern. I hans bästa tid
ansågs hans Pietro i “Frihetsbröderna" och Calchas i “Sköna Helena"
såsom hans främsta roller, vidare Dun-ka-skin i “Théblomma11. Men
även i operan gjorde han sig gällande. Teatervänner minnas med
nöje hans doktor Bartholo i “Barberaren" och gubben Cornelius i
“Niirnbergerdockan".
Konstantin Axelson var en fint bildad regissör, desslikes en
skådespelare av rang, och Emil Pettersson den som på ett synnerligt friskt
och livfullt sätt spelade Lycko-Per 1886 för första gången i vår stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
