Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lindberg och Ranft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LINDBERG OCH RANFT.
NÄR LORENTZ LUNDGREN icke längre kunde hålla
teaterskutan flytande, hyste de flesta tvivel om att någon svensk
teaterman ville ställa sig i spetsen för göteborgsteatern —
med den nästan vissa risken att stånga hornen av sig. De som
tvivlade kände emellertid inte den härliga optimism, som besjälar
teaterfolk. Den heroiska optimism, som närmar sig det sublima.
Mannen med den friska viljan fanns också. Det var August
Lindberg, en av svenska skådebanans ypperste och djupast anlagde
konstnärer.
August Lindberg var väl känd i Göteborg, där han ägde sympatier.
Redan på 1870-talet hade han på gamla Mindre teatern givit
göte-borgarne sin originella Hamlets-tolkning, och efter realismens
genombrott i svensk litteratur och konst var han på skådebanan en av dess
mest hängivne och intelligente tolkare. Den förståelse han vid den
tiden aldrig vann i Stockholm
åtnjöt han i rikt mått här.
När han 1890 förhyrde Stora
teatern av dansken Brinckman,
hälsades det med allmän
tillfredsställelse och de största
förhoppningar knötos till företaget.
Lindberg hade alla skäl att se saken
i stort och, lockad eller duperad,
av det musikintresse, som finnes
här och vilket är djupare än
intresset för dramatiken, satte han
upp opera vid sidan om talscenen.
Lindberg gick med entusiasm
och friska trupper i elden.
Sällskapet bestod av: Oskar
Malmgren, K. Axelson, David Ander,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0104.html
