Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lorensberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den sansade glädjen äga ett fredat hem, att resa honom en
minnesstod, att bereda honom en liten vrå bland bergen.
Då jag nu, å den bestyrelses vägnar, vilken ombesörjt denna
angelägenhet, överlämnar för att hedras och vårdas hans bild åt
Göta Par Bricole, inom vilket han länge var talare och skald, bjuder
jag täckelset falla, att dragen må uppenbaras för samtid och
eftervärld av en skald som få och en talare som ingen—
Omedelbart efter avtäckningen utförde P. B:s sångkör den av
August Söderman för detta tillfälle komponerade festkantaten, vars
text hämtats ur Wadmans dikt “Skalden".
Ledamoten av Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle doktor
J. J. Björklund höll därefter högtidstalet, i vars inledning han yttrade
bl. a. följande:
“Slöjan är lyftad och sommarsolen omgjuter nu, ej med sina
middagsstrålars bländande glans, men med det vemodsfullt leende
skimret av sitt aftonljus för första gången dragen av den bild, som
här blivit rest åt minnet av en diktare, över vars tysta obemärkta
liv här på jorden visst ej något solsken föll, men fastmera av de
skuggor, som bebåda natten såväl i människohjärtat som naturens
riken.“ — —
Så trädde Wadmans bild fram i bronsen — ett mäktigt,
karakteristiskt huvud, med ett livfullt humoristiskt drag kring den fylliga
munnen.
Men Erik Bögh, den berömde danske författaren och visdiktaren,
vilken bevistade högtidligheten, hade nog rätt då han skrev, att det
“var et ejendommeligt optog denne Wadmansfest — dobbelt underligt
i den alvorlige, praktiske, regelmessige By Göteborg11. Och än mera
underligt var det väl att man, som han ytterligare skrev, “i det solide,
virksomme Göteborg rejst Hedersmindet for den stakkels halfforsoldede,
uregelmessige och upraktiske Visedigter".
Där sade den danske författaren ett sannt ord Det är just inte
alldagligt att minnesstoder resas åt fattiga poeter, och i Göteborg
händer det kanske aldrig mer.
Kunde skalden för övrigt än en gång stiga livslevande fram, skulle
han nog känna sig bra bortkommen i våra dagars Göteborg. De
trakter, där hans stigar gingo och där han i sina lyckligaste stunder
helst dväljdes —- ett, som det träffande sagts, “lekfullt, glättigt,
obekymrat barn i deras ögon, som icke inser över vilken grund av dystert
allvar löjets lätta fjärilar ofta sväva" — dessa platser äro nu så
förändrade, att han näppeligen skulle känna igen dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
