Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lorensberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som sångare på varietétribunen gjorde han sig båst som
Grill-Janne, den bekanta snobbtypen på 1890-talet. När Sigge Wulff dog
uppstod en hel gräshoppssvärm imitatörer, vilka dock nästan alla
för-svunno lika hastigt som de kommo; men Nihlén höll sig kvar. “Han
hade en god baryton, som gjorde sig förmånligt gällande. Med
Sigge hade han nästan endast likheten i dräkten gemensamt; N:s
Janne var mera “flott und froh“ och av ett helt olika skaplynne".
Sedan varietéfröjdernas introduktör på Lorensberg, Lundstedt,
råkat i ekonomisk misär, övertog källarmästaren V. Norman, som
några år skött stället, kontraktet den 1 oktober 1894. Denne gick
i Lundstedts spår och lade särskilt an på varietén, för vars
räkning han inredde den träbyggnad, som nu är bekant som Folkteatern.
Byggnaden hade egentligen uppförts för att tjäna såsom matsal under
Göteborgsutställningen 1891, då Lorensberg väntade en större
publiktillströmning, men därefter fick den tjänstgöra som
varietégudinnor-nas tempel under vår och höst och var nog så inbjudande med sin
parkettservering vid småbord och sin spelande, av blomstergrupper
omgivna vattenkonst i mitten.
Varietén började emellertid sjunga på sista versen. Det svenska
folket hade så omåttligt njutit av dess sevärdheter plus punschen, att
rikets moralister, med riksdagen i spetsen, beslöto rädda oss från de
svåra sedliga förvillelserna. Värst var det i huvudstaden. “Nivån
hade, som det skrevs en gång, inom denna publik oupphörligt sjunkit.
De tusentals, som samlades varje afton i Berns’ gyllene salar, voro
ingalunda överklass. Njutningslystnaden och varietéfebern hade spritt
sig ganska djupt ned i huvudstadens folklager. Där sutto arbetare,
som skickat klädesplagg eller husgerådssaker “på stampen" för att
kunna bjuda sina kvinnliga bekanta på Berns. Och punschfloden
rann lika ymnigt vid deras bord, som framme vid den unga
stamtruppens. Ett tydligt förråande i stämningen över det hela
framträdde allt mer, och själva uppassarna vande sig småningom vid att
utöva en oblyg och stötande brutalitet. Nöjeslivet i huvudstaden
var på ett farligt sluttande plan, och den förkättrade ukasen bjöd
sannerligen i rättan tid sitt halt!“
I Göteborg som annorstädes sjöng varietén i sin gamla gestalt
svanesången den 30 september 1896, vilken inristades i samhällskrönikan
som en remarkabel händelse. Lorensbergs Alhambra, som
varieté-teatem benämndes, var fullsatt. “Då vi anlände dit — skrev en
morgontidnings referent — sjöng publiken Finska rytteriets marsch.
Varieté-sångerskan Anna Wulf kom aldrig till ordet eller rättare sagt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
