Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lorensberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonen. Hon drunknade i den patriotiska hänförelsen. Denna gick
även ut över den svenske bondkomikern Jeppe Jeppson, vilken,
som hörande till lantmannapartiet, borde kunnat vänta mera genklang
i de unga svenska sinnena. Man tjöt, man skrek, man smällde av
ryska smällare, några få grilljannar röto, som om de varit lejon och
skulle fodras. Man kastade små sockerbitar på scenen, visande
därmed att man ville giva “sött åt de söte". Man sjöng med, då någon
riktigt känd melodi kom, och övergick med ungdomens hela
entusiasm till Die Giegerlkönigin från Finska rytteriets toner. Och då
slultablån kom: varieténs avsked, då grepos de flesta av avskedets
smärta. Sockerbitarne haglade, man såg den lyftade kjolen hos
damerna på andra sidan ridån för sista gången, man såg varieténs
gudinna sorgklädd, vridande händer och slitande sitt utslagna hår.
Ridån gick upp och ner, man tjöt och skrek och bar sig precis åt,
som om höstens vindar icke fällt trädens blad i parken utanför, utan
som om man firade första maj på detta enkla och värdiga sätt, som
är en del — dock gudskelov blott en del — Göteborgsungdom
eget. Man roade sig inte, man tjöt; man sjöng icke, man visslade
och skränade".
Sedan följde en obeskrivlig orgie, under vilken det gällde att lägga
beslag på så mycket lösöre som möjligt — som souvenirer.
I Normans tid uppträdde förövrigt under somrarna en del
karavaner av exotiska folkslag, singhaleser, dinkanegrer o. s. v., av vilka
särskilt de förstnämnda med sina mörkhyade skönheter och sina
jätteelefanter voro mäkta populära.
Sedan Norman avtågat — han dog, om jag ej tar fel 1922 i
Alingsås, där han några år var bosatt — tillträdde förutvarande
källarmästaren å Coldinuorden och Styrsö direktör Olof Möller den 1 oktober
1898 Lorensberg. Med den nya regimen följde en allmän
uppryckning av det minnesrika utvärdshuset, och särskilt parken och
trädgården ägnades av den nye värden en kärleksfull omtanke. Han
hade till och med en liten djurgård därute med bl. a. en björn i
bur.
Direktör Möller, som numera är välbeställd hotellvärd på gamla
Royal vid Östra Larmgatan, är född 1860 i Vingåker, började sin
bana i Stockholm på Hotell Rydberg och konditionerade vidare i
utlandet. Hit till Göteborg kom han i mitten av 1880-talet som
hovmästare först på Lorensberg och sedan i Trädgårdsföreningen. Aret
1889 övertog han Coldinuorden och förestod dessutom under de år,
han ledde detta ställe, dels restaurationsrörelsen på Heden under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
