Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lorensberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot alla sina beundrare den kalla och oåtkomliga dygden.
Desslikes var hon en ovanligt bildad och nobel cirkusdam. Hon spelade
piano förträffligt och talade med lätthet flere språk. Man tyckte sig
ofta hos henne märka en tydlig motvilja mot det oroliga liv hon
förde, och dock stod ju detta i harmoni med hennes överspända
nervösa lynne“.
Hon hade uppträtt överallt i Europa och i varje cirkus blev hon
första stjärnan. Man beundrade hennes skönhet och gav henne olika
smeknamn. Ljusalfen, Nordstjärnan, Nordens isblomma — äro
blott några få. Men ständigt bevarade hon samma kyliga behag i
hela sitt uppträdande, på en gång intresserande och tilldragande, som
gjorde att då man i en minut talade om hennes fostersyster Gisellas
skälmska täckhet, talade man i tio om Elviras skönhet och hennes
märkliga förnäma köld.
En man lyckades emellertid vinna hennes hjärta. Det var en
löjtnant av gammal svensk adel, men deras romantiska kärlekssaga
slöts på ett högst tragiskt sätt i Nörreskov på Fyen, där de båda
unga en julidag 1889 självvilligt sökt döden. Under tvenne bokar
hittade man de båda, hon till höger om honom, liggande på sidan
med ett revolverskott i vänstra tinningen, han en aln därifrån på
ryggen, med högra tinningen genomborrad av kulan. Det såg ut
som om han först skjutit henne och omedelbart därefter vänt
revolverns mynning mot sin egen tinning.
Händelsen väckte ett oerhört uppseende över hela Norden och
kommenterades på det livligaste.
Cirkus Madigan hade på detta hemskt tragiska sätt förlorat sin
förnämsta dragningskraft, men gumman Madigan fortsatte efter dotterns
och mannens död ännu några år och överlät därefter hästar och
attiralj åt direktör Orlando — en pigg svensk cirkusman, vilken
som bekant såväl i Göteborg som annorstädes haft stora framgångar
på arenan. — —
Den gamla cirkusbyggnaden, liksom den forna teaterladan, också
kallad sommarteatern på Lorensbergsteaterns nuvarande plats,
användes ofta för varietéföreställningar höst och vår.
En gammal göteborgare har meddelat sina intryck från en av
dessa varietélokaler en afton i 1880-talets mitt.
Då jag kom in, säger han, var hela Cirkus full av folk, som sutto
omkring små runda bord, på vilka stodo punsch och vatten, konjak,
ölmuggar och slika ting. Ringlande uppsteg röken från
tvåhundrafemtio cigarrer och sökte sig förgäves en utgång genom taket, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
