Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omkring Örgrytegräns och Mölndalså.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidtalade han hantverkarne att reparera sin nya våning, som var
skäligen förfallen. Allt på egen bekostnad.
Som nu våningen var fin och proper, inbjöd han en dag
mamsell Lindner att bese densamma, för att höra hennes mening. Och
den ljöd kort och torrt:
— Ja, käre lektorn, nu är våningen verkligen riktigt fin och
magnifik. Nu ser jag mig tvungen att höja hyran med tvåhundra
riksdaler.––-
Aret 1881 ådrog sig Elisabeth Lindner en lunginflammation, men
hon ville på inga villkor intaga sängen och hennes snålhet tillät ej
att eftersända läkare. Då hon slutligen tvangs att gå till sängs, hade
hon icke ett rent linne att taga på sig, utan ett dylikt måste lånas
av en bekant hyresgäst. Hon uttryckte nu en önskan att uppsätta
sitt testamente — men först dagen därpå. Då var hon emellertid
död — död efter ett långt liv av frivilligt armod och omgiven av
hopade skatter. En revers å 15,000 kronor låg på golvet framför
den döda. Andra reverser och värdepapper voro instoppade här och
där bland gamla tidningar. En mängd silvermynt lågo uppstaplade
i högar.
Med denna underliga kvinna bortgick en av Göteborgs rikaste
kvinnor på sin tid och dess mest betydande kvinnliga finansgeni. Hennes
efterlämnade förmögenhet uppgick till nära två och en halv millioner.
Denna tillföll avlägsna släktingar, av vilka alla, utom en stockholmare,
voro bosatta i Tyskland. Allt som kom Göteborg till godo var några
tusen kronor, vilka arvingarne skänkte till en av våra
välgörenhetsanstalter.
Elisabeth Lindner, som var 66 år när hon dog, har på Örgryte
gamla kyrkogård funnit sitt sista vilorum. Något ljust minne
efterlämnade hon ej. Hon var en underlig människa, som vid sidan av
en John Hall och andra skymtar fram som en av de egendomligaste
gestalterna i Göteborgs forna liv — ett original och ett intressant
psykologiskt fenomen.
Utom detta minne är intet anmärkningsvärt att säga om Skår.
Vi veta ju att i dess närhet ligga Kallebäcks källor med dess
vattenreservoarer, vilka jag emellertid redan i andra delen av detta arbete
skildrat i samband med Göteborgs vattenledningar. Sedan den gamla
Kallebäcksreservoaren vid Gamle port rivits, anlades här år 1881 en
ny av tegel. Behållaren är av järn och rymmer 3,400 liter.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
