Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omkring Örgrytegräns och Mölndalså.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örgryte var, som vi veta, en av de största och folkrikaste av
Göteborgs grannkommuner och införlivades med staden den 1 januari 1922.
Det var inte en dag för tidigt. Ty stadens utveckling hämmades av
det stora industrisamhället, vilket vuxit upp utan en modern
stads-styrelses ledning.
Det var inte så underligt att industrierna valde Örgryte till
verk-ningsfält. Många betingelser för utvecklingen funnos: närheten till
en stor stad, billig mark, en förträfflig transportled, Mölndalsån, som
på samma gång kunde tjäna som avloppskanal för oanvändbara
av-fallsprodukter, samt en bördig omgivning med rika kornbodar till
tjänst för den industriidkande befolkningen.
Med trakten i fråga hade staden förbindelser sedan gammalt och
dessa knötos givetvis starkare med åren, allt efter som
företagsamheten blomstrade. Örgrytelandskapet var och är ännu i dag berömt
för sin skönhet, vilken tack vare de förnäma villorna, parkerna och
trädgårdarna får en prägel av förfining. Redan vid stadens forna
gränser möter det lantliga behaget med en säregen blandning av
gammalt och nytt. Där går Örgryte- och Danska vägarna i skuggan
av björkar, kastanjer och lindar och i all denna florans yppighet visa
moderna villasamhällen sina luftiga träkonstruktioner. Och där möter
oss Örgryte gamla kyrka och kyrkogård, denna poesifyllda tavla
som i våra nejder äger få motstycken. Storslaget är också
fondpartiet bortom Bö med de höga bergåsarna och de pittoreska
dalgångarna.
De rike göteborgsköpmännen visste också att utnyttja trakten.
De anlade där sina lantgårdar. Sedan kom villasamhällenas tid, då
människor i blygsammare ställningar grepos av utflyttningslängtan
från staden, längtan efter det egna hemmet i Guds fria natur, utanför
men ändå i nära grannskap till storstaden. Och detta må man inte
undra på, då det är trångt om utrymmet i den stora samhällskupan
och den gamla staden artar sig, som det en gång sagts, till att likna
Londons City, där ingen bor, utan endast affärslokaler finnas.
Men Örgryte är icke blott naturskönt. Det är också historiskt
minnesrikt. På det gamla templets plats ljöd för omkring tusen år
sedan Sankt Sigfrids, Nordens andre apostel, stämma inför hedningarna.
Nära Skår ligger den s. k. Kungsgriften, vidare ha vi jättegrytorna
på Jakobsdalsägorna, Kallebäcks källa med minnesstenen, Delsjöns
vattenledningsverk samt de många herresäten, Vilhelmsberg, Öfverås,
Stora Torp, Lilla Torp, Kärralund m. fl., till vilka många
stormansnamn ur äldre tiders köpmansliv äro knutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
