Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamlestaden, Kviberg och Lerje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De som längsta tiden arrenderade detta slakthus voro den
bekanta slaktarfirman A. von Reis och slaktaren J. P. Löfström, vilka
togo avgift av stadens andra slaktare för begagnande av slakthuset.
Bland de sistnämnda funnos sådana storslaktare som den förut
omnämnde J. F. Carlson å landeriet Leontinedal och F. Möller å Vintorpet
under Krokslätts Kungsgård utanför Getebergsängen, vilka jämväl å
sina boställen bedrevo slakt.
Att slakthuset vid Gullbergsån räckte till under ett halvt sekel
berodde naturligtvis huvudsakligen därpå, att slaktaryrket inom
staden gått mer och mer tillbaka, undanträngt av de utom staden
boende slaktarne, vilkas antal i slutet av år 1903 enligt en uppgift var
ej mindre än ett par hundra.
Och härmed äro vi inne på kapitlet om de s. k. hemslaktarne.
Huru dessas näringsfång kunnat uppblomstra, till våra stadsslaktares
förfång, framgår av följande lilla historik, byggd på meddelanden till
härvarande hälsovårdsnämnd.
För omkring sextio år sedan var all handel med kött å torgen
här okänd, ity att den då endast ägde rum i butiker, vilka
innehades av de inom staden bosatte slaktarne. Dessa uppköpte
slaktdjur från landsorten, hitförde dem och slaktade dem själva.
Småningom började traktens allmoge att konkurrera med dessa
slaktare. Till en början saluhöllo bönderna, som tagit sig före att
slakta, endast kött en gros, det vill säga i fjärdedelar av storboskap
och i minst hälvten av svin och andra mindre djur, vilka av
hushållen inköptes på torgen för det egna behovet. Emedan
charkuteri-handlandena vid den tiden var ett okänt släkte, plägade nämligen
familjerna själva laga korv och sylta och andra läckerheter av kött
och fläsk och nedsaltade förresten det som ej fick användning i färskt
tillstånd. Den tidens korvgillen leva också i angenämt minne hos
det släkte, som nu åldras.
Länge dröjde det dock inte, innan s. k. torgmånglare började
få fotfäste här. Dessa inköpte köttfallen av bönderna för styckning,
men då förenämnda hemslaktare, vilka nu började driva slakteriet
i större skala genom att resa omkring och köpa in slaktdjur, funno
att stadsköttmånglarneS affärer voro ganska lönande, började flera
av dem att själva stycka djuren på sina vagnar och utbjuda köttet i
småpartier på stadens torg.
I konkurrensen med dessa energiska bönder, som natt och dag
hängde i och överallt i landsorten foro omkring och köpte upp
slaktdjur, kunde de gamla stadsslaktarne ej hålla stången. Följden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
