Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den forna Åkarheden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma voro anställda en skjutsskrivare, en räkningshållare, en
gatu-inspektor och en hållkarl, en stallinspektor, en underinspektör, en
smed, en vagnmakare, en sadelmakare och ett trettiotal drängar.
Direktör var i början, om jag ej tar fel, kommerserådet Ekman
själv, senare kom en annan av stadens köpmän, gamle Gustaf
Lindström — mälteriägaren och handlanden på Stampen, som donerade
över 100,000 riksdaler riksgälds till allmänna välgörenhetsinrättningar
— i spetsen för Åkarstallen, som inrättningen i dagligt tal
benämndes.
Under direktören sorterade stallmästare och fodermarsk eller
rotmästare samt ett antal kuskar och drängar. De förstnämnde hade
17 skilling banko i dagtraktamente och varje dräng åtnjöt 33
riksdaler och 16 skilling banko i årlig lön jämte mat och fri bostad på
stället. Kläder fingo de bestå sig själva, men inrättningen
lämnade en hög cylinderhatt fritt, en riktig skorsten av fårull, framtill
försedd med ett tre tum högt mässingsnummer.
Hästarna körde ut i tur och ordning. Reglementet föreskrev att
ingen resande ägde rätt att få skjuts fortare än en timme efter
beställningen.
Gubben Lindström förde ett lika patriarkaliskt regemente här som
på Barnhuset och Fattighuset på Stampen, för vilkas skyddslingar
han varmt intresserade sig. Han lade i dagen en faderlig omtanke
om både drängar och djur, men såg noga till att de förre ej förföllo
till lättja och oskicklighet i tjänsten. Och vad hästarne beträffar
inköptes endast stora och kraftiga djur, vilka höllos vid ett utmärkt
hull.
Var det levande materielet bra var det döda — kärror, schäsar,
giggar, kalescher och vagnar — ytterst primitivt och kunde med allt
skäl benämnas pinoredskap. Dubbelspännarne voro i likhet med
en-spännarne försedda med grova trädskaklor i stället för draglinor,
vagnskorgen liknade mest en större låda, som vilade på två grova
axlar utan fjädrar, allt av grövsta och klumpigaste virke. På
dubbelspännarne funnos två säten med plats för två personer på varje,
nämligen tre resande och kusken. Kärrorna saknade karmar, varför
bagaget måste surras fast.
Den äldsta skjutsinrättningens hästar kunde icke beställas på
kortare distans än till närmaste gästgivaregård. Österut voro
Agnes-berg och Lerum de närmaste. Även om man inte skulle längre än
till Partilie beräknades skjutslegan som till Lerum. Och skulle man
bara till Gullbergsbro fick man betala som till Agnesberg. Åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
