Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den forna Åkarheden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjuts eller s. k. bakskjuts med samma åkdon var strängt
förbjuden.
Legan för en häst, när den resande själv bestod åkdon, var 28
skilling banco pr mil och därjämte 2 skilling banco pr mil i
kör-pengar. Allt som allt blev det cirka 94 öre i nuvarande mynt pr
mil.
Å skjutsinrättningen gick allt med militärisk regelmässighet,
meddelar en gammal berättare från den tiden, vilken väl kände
institutionen. I allmänhet funnos en mängd hästar inne, men reglementet
föreskrev, att ingen resande hade rätt att få skjuts förr än en timme
efter beställningen, och detta så väl som allt annat tillämpades så
fast, att om där funnos 50 hästar inne och en resande gärna ville
betala dubbla skjutspenningar för att genast komma i väg, så hjälpte
det icke; den i reglementet omtalade timmen skulle förflyta, men
sedan var skjutsen säkert färdig.
“Hästarne kunde icke, som förut sagts, få anlitas för varken
kortare eller längre avstånd än till närmaste gästgivaregård. Om någon
sålunda ville åka till Gamlestaden, måste han beställa hästen och
betala samma skjutslega som om han åkte till Agnesberg; eller om
någon ville åka till Partilie, måste skjutslega erläggas liksom till
Lerum. Då var avgiften 28 skilling banco milen för varje häst.
Många svårigheter uppkommo genom bestämmelsen om
bakskjutsen. Med anledning av denna hade den barske rådman
Holmgren ett kinkigt äventyr. Denne hade nämligen en
söndagsmorgon beställt två lösa hästar, som det hette, för att bliva skjutsad
till Lerum. Klokt nog hade han egen vagn och därjämte betjänt
med sig. Betjänten kunde dock uti intet hänseende göra sin herre till
lags, vårföre den senare ej heller sparade på anmärkningar.
Äntligen vart rådmannens vagn förspänd och full med filtar, pälsar
m. m., ehuru denna resa företogs i början av juni. Skurar av ovett
haglade över den stackars, något vemodige betjänten.
Den gode rådmannen hade dock ej hunnit tillfyllest urladda sig,
då de voro komna ut till Redbergslid. Här fann han nödigt påtaga
galoscher, men nu hade olyckan vållat, att han hade fått med på
färden två galoscher till samma fot, vilket gav anledning till en ny
skur av ovett mot betjänten.
Då de hunnit förbi Partilie herresäte började luften, som hela
morgonen varit tjock och regndiger, allt mera mörkna, och en och
annan blixt började skarpt genomkorsa rymden. Rådman H. hade
den svagheten att likt ett förskrämt barn vara rädd för åskan, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
