Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindholmen och Sannegårdstrakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kajdel utfördes av Skånska cementgjuteriet. Betong ingår nämligen
till betydliga mängder i konstruktionen och denna har varit så mycket
svårare att genomföra, som grundförhållandena därute äro ganska
variabla. Man har nämligen fått schakta sig ned till 18 meters djup
innan berget nåtts.
Hela den ståtliga granitkajen vilar på väldiga betongvalv, och
arbetet med dessa har tillgått så, att kasuner nedsänkts till
berggrunden, varefter kolossala betongpelare gjutits. Över dessa pelare
slogos sedan massiva valv av betong som underlag till kajmurarna.
Innanför murverken är ett betydligt område fyllt med sprängsten, och
i konstruktionen ingår en tunnel för elektriska och andra ledningar.
Hamnanläggningen, som öppnades 1913, kostade 3,718,625 kronor.
Densamma är av stor betydelse för stadsdelens utveckling. Så i det
hänseendet få de som äga och bebo Lundby väster om Ramberget
ingen anledning till klagan i framtiden. Hamnens omgivningar
komma att bli ett stort industricentrum med fabriker, lagerhus,
arbetarebostäder o. s. v. De första antydningarna härtill ha vi i den
plan som uppgjorts till industriområde väster om Eriksbergs mek.
verkstad.
Förbindelsen med södra älvstranden sker genom en ångfärja.
Trafiken mellan Sannegårdshamnen och stadssidan förmedlas i övrigt
dels genom landsvägarna i Lundby och dels genom en järnväg,
som anlagts från Tingstads hållplats vid Bohusbanan. Denna
järnväg följer först parallellt statsbanans spår och på samma nivå som
denna, men viker sedan av mot sydväst och sänker sig ned till
nivån på Tingstadsvassen, vars norra gräns den följer till
Kville-bäckskanalen. Denna övergås på en järnbro, bestående av ett fast
spann och ett klaffspann.
I Sannegårdens omedelbara närhet lågo de ställen, som här
avbildas. Gamla göteborgare erinra sig helt säkert dem under
namnen Sandviken och Sörhallen; gamla ångslupsstationer förresten i de
tider, ångslupsbolaget oinskränkt skötte trafiken på älven.
Bildmotivet finns, som vi veta, icke mer i verkligheten.
Sandvikens och Sörhallens småhus, som i pittoresk oordning flockade sig
på sluttningarna och stödde sig mot bergväggarna, äro inte mer.
Ej heller strandremsans ålderstigna bryggor, sjöbodar och magasin,
vilka speglade sig i älvens vatten och med sin rikedom av röda färger
gjorde en så god effekt i strandbilden.
Sedan ett och ett halvt sekel tillbaka erbjödo de välbelägna
hemvist för sillberedningsindustrien, salt- och sillhandeln, vilken alltifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
