Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadens grannskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska bönderna äro i regel sparsamma och hålla hårt om
pungen. Därför att det, exempelvis, kostade pengar att reparera och
restaurera de gamla landskyrkorna, som mångenstädes äga ett visst
konstvärde, råkade dessa alltför ofta i förfall. Och när detta kunde
ske med kyrkorna, var det inte underligt att man for vårdslöst fram
med andra minnesmärken.
Att förr få något av riksdagen till minnesmärkenas bevarande
hade sig inte så lätt. Lantmannapartiet var det stora
sparsamhets-partiet par préférence och där betänkte man sig två gånger innan
man gav något till i mångas tycke onyttiga ting. Men det blev
bättre med tiden. Och det är ju rätt betecknande att en sådan
gnidare med statens medel som Anders Peter Danielsson, öländingen,
en gång verkligen förmådde kläcka ur sig följande tänkvärda sats i
riksdagen:
“Det folk, som vill hava aktning för sig självt och andra, har till
oeftergivlig plikt att vårda sina minnen, såväl de i historien förvarade
som de yttre vårdar, vilka vittna om fädernas verk och avsikter.
Mycket stort innehåller vår historia, men vårt land är icke lika rikt
på monumenter. Många hava blivit förstörda eller fått förfalla. Det
är så mycket mera en plikt att omhulda de kvarvarande, och mer än
annars gäller detta för de landsorter, där historiska minnesmärken
äro ytterst fåtaliga.“
Mångt och mycket därute på den stora, flodomflutna ön har,
även när det gäller forntidsminnena, fått vika för nyare tiders
odling, men de gamla Hisingskyrkorna ha pietetsfullt bevarats.
Tumle vid Torslanda
(i äldre tider; bilden ur “Elfsyssel")
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
