Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadens grannskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna lilla betraktelse kommer jag in på Torslanda
grannkommuns område, Björlanda. Det som mest livar det annars rätt
ödsliga landskapsdraget här är vattnet, floden, älvmynningen och
utsikten till havet. Björlanda begränsas nämligen i norr av Nordre
älvs mynning — Älvefjorden — ett motstycke till de andra fjordarna
utanför Göteborg, bruten av holmar som de och fylld av skär och
undervattensgrund. Där ligga Grågåsholmen, Rödskären, Välkommen,
Skarvesten, Hästholmen, Långholmen och längre ut de förrädiska
Ostindiebådarna, där segelleden går tätt förbi, från älven rätt ut till
havs. Och väster om de stora bålverken Björkö och Rörö breder
Kattegatt ut sin väldiga mantel.
Denna Älvefjord lär vara sagotäljaren Sturlassons Elfvarqvisla, där
nordens sjökonungar i forntima drabbade samman och där vikingarna
lurade på krämarskutorna, när de stävade upp mot Nordre älv på väg
till Kongahälla.
Från denna fjord, där älven genom århundradens slam bildat en
tröskel vid mynningen, oöverkomlig för stora fartyg, företogo vikingarna
sina strandhugg. Här drabbade de samman med Hisingsfolket, här
mellan Kolseröd och Läxby, vid Högstena och Röra reste de
bauta-stenar och kastade upp ättehögar över sina fallna kämpar.
Jag förmodar ock, att den vidsträckta heden, som sträcker sig
österut från Björlanda kyrka uppemot Säfvegränsen, spelade en roll
i dessa strider.
Vägarna från Torslanda till Björlanda äro ganska intressanta.
Särskilt bilda väderkvarnarna exempelvis vid Björlanda kyrka och ett
par andra ställen ganska pittoreska inslag i landskapsbilden och den
arkeologiskt intresserade finner här flera fornminnen från sten-,
brons-och järnåldrarna.
Det intressantaste minnet från äldre tider är emellertid, ehuru
föga anmärkningsvärd ur arkitektonisk synpunkt, den gamla
landskyrkan.
Träda vi in genom de låga dörrarna möter oss den enkla, ljusa
interiören. Vi se det konstnärligt sirade epitafiet på väggen, utfört
i 1600-tals stil, vilket hugfäster minnet av en kyrkans välgörare, och
i taket hänger votivskeppet, som någon from och godhjärtad sjöman
riggat upp i ensliga stunder, för att därmed pryda sin hembygds
tempel. Största intresset har kyrkan genom sin ålder, som lär
sammanfalla med den katolska tiden i vårt land, men i sitt
nuvarande skick cirka 190 år. Hon tillbyggdes nämligen 1734,
består av ett långhus med tresidig korgavel och får sitt dagsljus genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
