Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ny Älvsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade förut varit i tillfälle att tämligen noga bese åtskilliga
av rikets fästningar, bland dem den då för tiden mycket omskrivna
Carlsten, och jag kan ej neka, att det skröpliga Älvsborg med sin
anspråksfulla militära apparat gjorde på mig ett högst komiskt
intryck.
Detta minskades ej, då jag genast vid landstigningen fann mig
vara föremål för en militärisk etikett, som jag visserligen icke hade
väntat på detta ställe. På sjöbryggan mottogs jag av en löjtnant W.,
kommendantens adjutant i stabsuniform. Småleende följde jag min
ledsagare, vilkens blågula hattplym högtidligt svajade för vinden, över
borggården till det oansenliga kommendantshuset, där en posterande
artillerist visade oss skyldig honnör genom att med sabeln göra ett
par blindhugg i luften och sedan med stelt stirrande ögon sätta
vapnet till sidan.
Kommendantens namn var v. Q. (C. G. von Qvanten),
överstelöjtnant vid ett av våra regementen, en hedersman i många
hänseenden, men het och häftig och ytterst mån om sin värdighet. Sextio
år gammal ungkarl, vindögd och avskräckande ful, trodde han sig
vara en Adonis och hembar varje kvinna, han träffade, sin öppna
hyllning. Mot den manliga delen av släktet var han ej så artig.
Ojämn till lynnet, ömsom stelt etikettfordrande, eller ock kamratlik
och rätt nedlåtande, behövdes ibland blott ett ord för att komma
honom att brusa upp.
Klädd i livgrenadierregementets uniform, mottog han mig mitt på
salsgolvet, han genomögnade artillerichefens order och först sedan
han funnit mig ordentligt dokumenterad, bjöd han mig att taga
plats.
Han talade om svårigheten att handhava sjukvården på ett sådant
ställe som Älvsborg, men hoppades det bästa av min goda vilja och
förmåga. Begynte därefter orda om sina förtjänster och den ringa
lön han haft därför; men sade sig skola slå in på en annan bana
och, i likhet med generaldirektör von T., ställa sig i oppositionens
led, ty detta, mente han, var det enda som gjorde något intryck på
vederbörande.
Då jag tog avsked, bad han mig återkomma till middagen, vilket
jag samvetsgrant efterkom. Men redan nu skulle jag bliva vittne
till ett utbrott av hans häftiga lynne. Alltid god värd klingade han
till höger och vänster och bidrog livligt till att samtalet antog en
kanske alltför utpräglad ton av munterhet. Härunder råkade
place-majoren fälla ett yttrande, som kommendanten ansåg innebära någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
