Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ny Älvsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidovördnad för sin person. Blossande röd slog han näven i bordet
så att glasen hoppade i vädret och befallde den närgångne att
genast gå i arrest. Denne sköt stolen från bordet och avlägsnade sig,
efterlämnande en dyster förstämning hos de närvarande.
Efter middagen intogs kaffe i kommendantens trädgård, en
jordlapp stort som ett ordinärt kammargolv med ett halvt dussin
krusbärsbuskar och ett gammalt plommonträd.
När likörerna efter kaffet åter bragt vår envåldshärskare i gott
humör, vågade en av de närvarande anmärka, att det ändock var
bra synd om den stackars placemajoren, som satt mellan fyra väggar
utan både dessert och kaffe, vilket infall upptogs så nådigt, att
adjutanten strax skickades att förkunna den fångne hans befrielse och
bedja honom vara välkommen till vårt sällskap i trädgården.
En säregen tilldragelse var den totala solförmörkelsen sommaren
1851. Strax efter middagen anlände flera småbåtar med inbjudna
göteborgare för att åse det storartade naturskådespelet. Man
samlades på en av vallarna, där man hade fri utsikt åt alla håll, somliga
med kikare, andra med svärtade glas, sådana som dagarna förut funnits
att köpa i alla butiker och boklådor i Göteborg.
Med klockan i hand emotsågo vi med spänd förväntan den
begynnande solförmörkelsen. Äntligen visade sig på solskivan en mörk
kant; den tillväxte allt mer och mer och efter ungefär en timmes
förlopp återstod av det glänsande klotet blott en liten tindrande stjärna.
Slutligen försvann även denna och en skugga av en egendomlig
dunkelgrön färgton utbredde sig hastigt över jorden.–––-
På eftersommaren inträffade en märklig tilldragelse i fästningens
annaler. Tidigt en morgon rapporterade posten på vallarna, att ett
ryskt linjeskepp kommit upp under natten och ankrat några hundra
famnar från fästningen. Här var således något viktigare att sköta än
preja småbåtar och skärgårdsskutor.
Genast gavs order att adjutanten och en ordonnans skulle utgå
med kronbåten för att preja den främmande tremastaren. Vi möttes
på halvdäck av fartygets sekond, en livländare vid namn v. Möller.
Ytterst artigt tilltalade han löjtnant W. på tyska. Intet svar. Så
samma fråga på engelska... samma tystnad. Nu framställde hanför
tredje gången sin fråga: med huru många skott han reglementsenligt
skulle hälsa fästningen — nu på franska.
Äntligen ansåg vår löjtnant W. tiden vara inne att taga bladet
från munnen, men hans svar upplöstes i några oartikulerade näsljud
samt en spasmodisk ryckning i högra handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
