Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vy från Hälsö
Göteborgarna voro tvärt med på galoppen. Aldrig hade
Kalvsunds och Öckerö fiskarfolk kunnat drömma om en slik invasion.
Varenda kåk på öarna hyrdes ut. Man bodde på vindar, i ved- och
fiskarbodar. Varenda båt var fullsatt med arbetarfamiljer om
söndagarna, då en lusttur till de nämnda platserna kostade tjugo öre.
Man belägrade stränder och holmar. Och varenda vik fylldes av
badande människor.
Det hela var ju mycket nöjsamt och, ur folkhälsans synpunkt,
mycket nyttigt. Men det hade sina risker. Ty skärgårdsborna smidde
fruktansvärda vapen mot konkurrenten till deras båt. De vräkte
massor av sten i farvattnet utanför bryggorna, för att på så sätt få
ångslupsbolagets båtar på grund. De bombarderade
konkurrentbåtarna med sten och hindrade, i samlad trupp och beväpnade med
åror och båtshakar, passagerarne att komma i land. “Kriget" nådde
sin kulminationspunkt sommaren 1889 och väckte ett visst uppseende
i landet.
Allmänheten hade, som sagt, nytta av konkurrensen.
Ångslups-bolaget satte in flera båtar på Norra skärgården. Och det
konkurrerande trafikbolaget, som till större delen bestod av skärgårdsbor,
byggde två nya båtar, “Vinga“ och “Vira“, vilka gingo i tävlan med
de gamla bekanta “Ejdern“, “Dufvan" och “Svalan".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
