Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vikingaskeppet. Långt hann det emellertid ej med sin skatt. Redo
att styra in i sundet mellan Hönö och Grötö, tyckte man sig se
tvenne drakhuvuden sticka fram bortom Dannekroken — den udde på
Hönö östra strand, vilken krönes av Coldins kors. Hövitsmannen
greps ett ögonblick av skräck vid tanken att mista klenoderna.
Han gav order att vända och skeppet fördes upp mot Hönölandet,
där järnkistan fördes i land. 1 skydd av ekskogen grävde männen
en grav och i den gömdes skatterna.
Så drogo de åter på ledungsfärd. Och sägnen förmäler, att
hövitsmannen kort därefter föll i striderna. 1 livet fick han alltså
inte länge glädjas åt sin skatt. Men hans minne lever och nattetid
går han därute, bevakande platsen.
Där kistan sänktes i mullen höjde ekarna en gång sina kronor,
gräset spirade till mattor, genomvävda av blommande örter,
Kärleks-gräs och Balders brå. Nu är skogen för länge sedan skövlad. Myllan
ger intet liv åt trädens rötter. Från kullarna på ön sträcker sig
sankmarken ned till sundet, bevuxen av ett gräs som ger kreaturen
torvtigt bete.
Seglar fiskaren någon mörk höstnatt förbi
denna strand, kan han stundom se ett ljus
flamma genom mörkret. Det flyttar av och an,
skimrar och flammar och glänser. Och
den som ser det tror sig höra
hemlighetsfulla röster. Det är vikingen som går där
med sin lykta. Och det är med sina män
han talar.
Intet mänskligt öga har skådat
skatten, sedan den en gång bäddades i
jorden. Och den som skulle vilja röva
den skulle råka illa ut. Sägnen förtäljer,
att en man från en av öarna en gång
försökte bringa den i ljuset. Länge grävde han
i hemlighet. En dag stötte hans spade mot
något föremål som gav ett klingande ljud.
Han röjde bort jorden. För hans ögon tedde
sig en järnkista, starkt förrostad. Han bände
och bände på locket, men det öppnade sig
icke. Det var som om osynliga jättehänder
hållit det fast. Äntligen lyckades han få °lof den Hellge
. 7 o • (skulptur från 1400-talet; förut i
kistan ur jorden, tog den pa sina axlar och öckerö gamia kyrka)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
