Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle begiva sig därifrån. Då fylldes luften av vilda skrän. Han
trycktes till jorden av kistan, som blev allt tyngre och tyngre. Till
sist måste han släppa bytet. I samma ögonblick flammade det av
eldar runt omkring och hemska skratt genljödo i natten, jagande
mannen i vild flykt därifrån.
Sedan dess har ingen vågat sig på att gräva i sankmarken för
att leta efter kistan. Men i höstens och vinterns nätter, då månens
silverfloder strömma in i vikar och sund, då stormen jagar böljorna
mot stranden, vandrar vikingen där som fordom. Tidens unga släkten
se honom inte. Endast de gamla se honom. Men de se ju också
mycket mer än vi.
Med denna legend äro vi inne på Hönö, Öckeröns granne. Till
det yttre skiljer sig denna föga från de andra i det sönderbrutna
bålverket av klippor och skär, vilket bryter havets makt och skyddar
landet innanför. Ramen är grå. Och det hela skulle verka
beklämmande, om inte vikarne skuro in i den mörka massan och om inte
ett och annat gatt öppnade utsikter över hav och fjordar. Tröstlöst
dystra voro dessa klippor, om inte skärgårdsfloran smyckade vikarnes
stränder, om inte en gräsbevuxen plätt lyste upp i det mörka.
Grönskan ger aning om liv, likaså dykande tärnor i vikarna, sträckande
strandskator och simmande ejdrar.
Ön är emellertid ej så ogästvänlig som de yttre strandpartierna
antyda. Strändernas tunga massor äro skyddande vallar för en odlad
bygd, och när vi närma oss landningsplatsen mot öster, ger en
pittoresk kvarn det första varslet därom. Med sin gammalsvenska
struktur står hon ensam på sin höjd vid stranden, utan kamrater i denna
skärgård.
Över en ålderstigen träbrygga med de oskiljaktiga tillbehören av
båtar och sjöbodar komma vi upp för en stenig backe. Från dess
krön ligger med ens den nya tavlan klar. Bestickande genom sin
kontrastverkan, snabbt omstämmande det första intrycket. Här
öppnar sig en sänka mellan bergen och i den ligger strandbyn. Den
har något av bondby över sig. Mellan åkrar och potatisland går
vägen uppåt ön. Husen trängas ej. Som vita idyller ligga de i
hägnet av grönskande hagar, spridda här och var. Och där de mitt
i byn trängt sig som tätast samman överskuggas de av grönskande
träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
