Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Under kulstopningen —• anförtrodde Olaus åt mig i största
förtroende en gång — fick dom emellertid inte sitta med benen i kors,
för då fick skam ont i huvet.
Samme mångvetande gubbe hade också reda på, hur koljan fått
sina två svarta märken nära huvudet. Det gick till på det viset att
en gubbe, som fått sin båt full med vatten och inte orkade pumpa’n
läns, åkallade skam och bad honom göra det. Om potentaten kunde
utföra arbetet på fem minuter, skulle han få gubbens själ och hans
kärings med. Tog det längre tid, skulle löftet inte gälla. Pumpningen
började. Plötsligt flöt där upp en kolja. Den tog skam i näven
och kastade den överbord. Och som han var svart om fingrarna
fick koljan ett par märken, vilka den bär än i dag. Hur det gick
med gubben visste emellertid inte sagesmannen.
Olaus kunde också bota människor och djur, när de voro sjuka,
och göra vrickade fotleder bra igen.
Dessa män, vilkas fäder i forntima under svåra tider bett Gud
välsigna kusten med vrak och varit med om att tända eldar på
stranden för att vilseleda seglare och komma dem att stranda, voro många
gånger fulla av humor och illmarighet. Jag skall i den delen berätta
ett par belysande episoder.
För den första är scenen det rum i skärgården, där jag en gång
i tiden hade min varelse om somrarna. Huvudpersonerna voro Anders
och Kalle, vilkas utseende till punkt och pricka stämde med de mest
typiska gubbarna på Kröyers och Wilhelmsons tavlor. Anders satt
hos mig och drack kaffegök, sedan vi gjort upp en liten krabbaffär.
Så stiger Kalle in, sedan han pliktskyldigast knackat och ställt
tofflorna utanför tröskeln. Nu var det att bjuda Kalle på kaffegök även
och sedan han med synbart välbehag tagit hälvten i ett drag, utlät
han sig på följande sätt:
— Ja, nu har jag blivit stämd för att jag fiskat hummer i olaga
tid.
— Jaså, har du det? inföll Anders lakoniskt, medan skadeglädjen
spelade i ögonen.
— Ja, å de’ blir femton kronors böter.
— Ja visst, ja.
Paus.
Kalle harskade sig och fortsatte:
— Nu hade jag tänkt att du skulle hjälpa mig och betala hälvten
av böterna — så ska’ jag inte ange dig för att du också har fiskat
i olaga tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
