Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders ryckte till och skadeglädjen var med ens försvunnen. Han
började kompromissa, men Kalle var obeveklig. Och till slut måste
Anders upp med sju och femti, under det han förbannade Kalles
knipslughet.
Den andra gäller en gubbe som hette Hans. Om hummerfiskets
förbud under sommaren hade han precis samma uppfattning som de
andra gubbarne, men han gjorde inte intrång på det fiskevatten, som
de betraktade som sitt. Han satte sina tinor längre söderut.
En gång var länsman ute i sällskap med ett par tullroddare i en
tullsnipa. De voro på jakt efter hummertinor, förstås. Och rätt som
det var fingo de sikte på Hans där han låg och vittjade tinorna.
Men Hans hade också goda ögon, varför han skyndsamt kastade
redskapen över bord, rodde ett stycke från platsen och kastade
under rodden hummern i sjön. Ett par krabbor som krupit in i tinorna
lät han emellertid ligga kvar.
Länsman och hans vittnen voro tillräckligt nära för att iakttaga
gubbens manipulationer, men när de hunno upp honom, funno de
intet annat i båten än de stackars krabborna.
Hans blev stämd till tinget i alla fall.
— Nå, sa’ domaren, när gubben trädde inför domarbordet, du
erkänner väl att du fiskat hummer i olaga tid?
— Nej, det kan jag visst inte göra, svarade Hans.
— Nå, då få vi höra vittnen...
Tullroddarne trädde fram och svuro under Hans’ synnerliga
uppmärksamhet på, att de sett honom kasta hummern i sjön.
— Nå, vad säger du nu? sporde domaren.
— Ja, det kan väl vara, att jag kastat hummern i sjön, sa’ Hans,
men det var som så att hummern hade krupit in i mina krabbekupor,
och eftersom de’ va’ olovligt å fiska honom, rodde jag och släppte
honom en bit ifrån — för att han inte skulle krypa dit igen.
Som det inte kunde utredas, huru det hängde ihop med tinorna,
frikändes svaranden.
En av dessa gubbar kunde berätta mig om vålnaden som gick i
en stuga på en av öarna. Stugan låg vid en lid och på andra sidan
kunde folket i mörka höstnätter se ett ljus flytta sig fram och åter
utanför den röda boden, försvinna in i huset och komma ut igen.
Än flyttade det uppåt berget, än nedåt stranden, och det var dagsens
sanning, att ingen mänsklig varelse vid den tiden och åt det hållet
var ute.
Sken månen klart vid midnattstid om hösten eller vintern, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
