- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
837

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men var inte god till att skönja ett levande väsen. Till
sist öppnade jag en skrubb. Den var bara full med hö.
Men jag hade inte väl hunnit stänga förr än dörren
flög upp och ut hyvades det ena höfånget efter det
andra.

Nu sprang jag ned för trappen och slog dörren till
vinden i lås. Men i nästa minut slogs den upp igen
och en kall pust for genom rummet och släckte lyktan
och ljuset på bordet. Alla voro vi ängsliga och om
en stund frågade jag moran i huset:

— Är det alltid så?

Men det kom bara en lång, tung suck från
kammaren.

Det blev ingen sömn den natten. I dagningen voro
vi alla på väg hem.

Det säges att fiskaren, som ägde huset och som
förresten var skeppare, en höstkväll seglat norröver med
sitt lag. Vid ett fiskeläge hade de lagt till för natten,
ty det blåste en skrikande storm.

Där lågo många främmande båtar
och många bekanta. Skepparen
Uniform hade var*t ombord hos några och
(Bohusläns regemente supit hela kvällen. Längre fram tog

1798) stormen till, det blåste och regnade
och havet gick svårt in mot land, så att vi måste
stärka förtöjningarna.

Laget hade just gått till kojs då vi fick höra
hårda röster på stranden, alldeles invid båten.

Det lät som om de grälat. Men så blev det tyst.

Och om en stund kom skepparen ombord, våt så
det rann av honom och röd av dryckjom och vrede.

— Vem var det du talade med? sporde vi.

— Ah, det var bara en nolhåtte, svarade han
undvikande.

Men jag tyckte han såg ängslig ut.

Andra dagen spordes det att en man från en
av båtarna blivit borta under natten. Och säkert
är att han aldrig kom till rätta.

— Kanske är det den mannens ande som

gått där i dessa år? avbröt jag berättaren. (BohuslänsTeg0™nte i8o6)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:23:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0837.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free