- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
836

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m,

Fiskargubbe

man få se en främmande
människa komma gående
på stigen vid berget. Han
kom alltid från havet och
han gick med långsamma
steg. Under rönnarna vid
liden försvann han, inte tog
han vägen över berget och
inte heller nedåt dalen.

Men jag skall låta
sagesmannen själv berätta:

Jag var ung på den tiden
då vålnaden började gå.
Historierna voro som bäst i
farten, men jag skrattade åt
alltsammans. Så kom där
en lördag en gång på
höstsidan. Jag och ett par
kamrater hade varit inne i Göte-

borg med en fisklast och då hade vi förstås köpt oss brännvin
och en butelj vin till kvinnfolket. Ty vi pojkar hade enat oss om
att gå på dans om lördagsnatten. Och själv hade jag talat vid kvinnan
i huset, där vålnaden gick, om vi fick dansa i deras stuga, vilket
hon medgav.

Så blev det dans och roligheter hela kvällen. När den sista supen
var gången, slutade vi dansen. Ty det är ju inte roligt längre, när
intet finns att dricka. De som hörde hemma på ön gingo till sitt,
men de som skulle över sundet stannade kvar. Och för dem
bäddades det syskonsäng på golvet i ena rummet.

Framåt tvåtiden hade vi lagt oss, men ljusen läto vi brinna. Inte
kunde ungdomen låta bli att föra nojs, det förstås, men så blev det
moltyst med ens och se’n kom det underliga. Utifrån lät det som
om en hård hand slagit på dörren, så hördes hårda steg i förstugan
och rätt som det var hördes tramp som av sjöstövlar i rummet. Inte
sågo vi något; själv hade jag bommat alla dörrar. Om en stund
hördes tunga steg på vinden, än stönade det, än hasade det fram
och tillbaka.

Liksom de andra hade jag blivit häpen, men tog snart mod till
mig och gick upp. Ute i köket hämtade jag en slabblykta, tände
ljus i den och begav mig upp på vinden. Jag tittade i alla vrår,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:23:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0836.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free