Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvsund. Sillfisket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engholmen m. fl. ställen i norra skärgården. Söderut Styrsö, Vargödal,
Känsö m. fl. ställen.
Efter den stora penningbristen på 1760-talet, vilken vållade en
svår krasch, hjälpte fisket till att lyfta staden till välstånd. Göteborg
var nämligen huvudorten för rörelsen såväl vad beträffar skeppning
som tillgodogörandet av sillen på annat sätt, och under de 55 åren
från 1755 till 1810 skeppades ej mindre än bortåt 6 millioner tunnor
saltad sill och 600,000 åmar silltran, utom allt som såldes inom landet
eller gick till stadens eget behov.
De flesta göteborgsköpmännen drevo också affärer med sill och
tran. För att belysa detta behöver man endast anföra, att borgaren
Petter Ekman av den bekanta göteborgssläkten hade ej mindre än
tolv salterier i skärgården.
Man kan göra sig en föreställning om rörelsens omfattning i sin
helhet, då man erinrar sig att år 1787 funnos i bohuslänska
skärgården ej mindre än 336 salterier och 429 trankokerier med
tillsammans 1,812 kittlar, vilka till varje kok förbrukade nära 41,000
tunnor sill om dygnet. När sillfisket år 1795 nådde sin
kulminationspunkt med en fångst av en och tre kvarts millioner tunnor, voro 358
stora vadar och 2,100 sillförarebåtar i verksamhet.
De stora rikedomarna från havet blevo skärgården och landet till
mycken välsignelse, men, som förut antytts, för öbefolkningarnas
vidkommande av kort varaktighet. De svenska skötesynderna slöseriet,
dryckenskapen och begäret att slå på stort togo överhanden.
Skärgården översvämmades av alla möjliga dåliga element. Köpmännens
ombud bedrevo samma taktik som deras likar vid forna tiders
skogs-handel i Norrland: de eldade upp fiskarena med spritdrycker och
fingo därigenom fångsterna för vrakpriser. Själva levde de kräsliga.
Champagne och andra viner flöto i strömmar, och berättelserna från
1700-talets stora fisketid förmäla, att det inte var ovanligt att se
patronerna och agenterna från Göteborg tända piporna med — riksens
sedlar.
Folket härmade naturligtvis herrarna, ehuru de mest tyckte om
att blöta sina pengar i brännvin. Och sådant fanns i rikt mått på
de många krogarna. Skärgården var ett enda krognäste. Hela vägen
norrut funnos krogar, där fiskarena mellan vadkasten levde i sus och
dus. När spriten eldat upp sinnena etablerades bataljer, knivarna
foro ur slidorna och i kampen stöpo flera dryckeshjältar, medan många
märktes för livet. När de berusade kämparna seglade hem i nattens
mörker, kullseglade en och annan och fann sin grav i djupet. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
