Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Maarstíg aa hass möy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
6. Alt dæ dei ródde aa alt dæ dei fór,
Maarstig han va’ fremste i sjór.
7. Maarstig han ri ette Eibergada,
der mötte’n tvaa pikur, som kom ótó voka.
8. „Hor hev de vakt heil hvem ere döde?"
„Det er Maalfri, din kjære saa sode."
9. Maarstig han ri ette Riberbro,
der mötte’n dæ likji paa baarunne smaa.
10. „Kjære mine mennar, de set hæna ne!
mæ eg forgydder hennes baarartré.
11. Alt dette rode gull ska’ ho no bera,
fyr dæ ho maatte ’kji paa jóri liva.
12. De greve den grefti baa vi aa júp!
der ska’ vera ’kos brúrehús.
13. De greve den grefti baa vi aa lang!
der ska’ vera ’kos brúregang."
14. Saa sete han festi ímót ein stein,
odden den gjöre hjarta’i mein.
15. Der blei mei sorg heil der va’ gama,
der kom tri lik ti jóri mæ sama.
16. Den eine va’ Maarstig, den are hass viv,
— Men lilja bere blómar. —
den tree hass moder, af sorgen blev lig.
Men lilja tvingar ’en Maar stig.
B.
(Efter Sang af Targjei Kosi i Vraadal.)
1. Kungjen aa Maarstig kviler under öy,
— Mæ lilja ber blóm. —
Maarstig han dröymer um si vene möy.
Mæ lilja tvingar Maarstig.
2. Han dröymer um Maalfris rödeguUband,
at dæ va’ komi av liljevand.
3. Han dröymer um Maalfris rödegullhaar,
at dæ va’ skori i stykkjer smaa.
Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
