Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring i verlden, för att uppsnappa hvad som tilldrog sig ibland stoftets
barn; guldhjelmen låg aflyftad från hans hufvud; spjutet Gugner och
den ogenomtrigliga brynjan yvoro icke synliga; endast guldringen
Draupner, som hvar nionde natt aflade af sig atta lika tunga ringar,
prydde ännu Odins finger.
I det af gudahänder med skirt silfver takbelagda Walaskjalf satt
nu Odin sålunda i sitt högsäte Lidskjalf. Icke ens vinet, det enda han
eljest förtärde, ville smaka honom. Maten gaf han åt sina två ulfvar
Gere och Freke, hvilkas närvaro i detta ögonblick just icke skingrade
öfvergudens dysterhet, emedan de alltför mycket påminte om den ulf,
Fenrisulfven, som af Nornorna, ödets oföränderliga skickelse, var bestämd
att på verldens sista dag bli hans bane.
Oförmodadt öppnades dörren och Fulla, en tjenarinna hos Odins
gemål Frigga, lät anmäla sig. Med en gyllene bindel omkring de i
oordning fallande lockarne nalkades hon ödmjukt, dervid uttryckande
genom en sidoblick och en betydelsefull rörelse med högra handen,
att hon var kommen i en hemlig beskickning. Också gaf Odin henne
genast enskildt företräde.
Delagtig i alla sin herrskarinnas förtroenden, frambar hon till
Odin helsningar ifrån Frigga med förfrågan, huruvida icke allfader
skulle ha lust, att i sin gemåls sällskap för någon tid öfvergifva asar¬
nes hem och slå sig ned ibland jordens bebyggare. :
Förslaget behagade Odin, som behöfde förströelse. Ombyte för¬
nöjer sjelfva gudarne. Han gjorde sig derföre straxt i ordning att
folja trotjenarinnan till Wingolf, till Friggas priktiga sal, Fensal.
Efter de ömsesidiga helsningarne sade Odin: »Ditt budskap, min
utkorade, kom mig väl till nöjes. Jag behöfver hemta svalka på
jorden, för att återfinna trefnaden i Walhalls tidsfördrif. Latom oss
icke uppskjuta afresan!» Denna blef ej heller uppskjuten. Redan nästa
morgon lemnade de båda höga gudomligheterna Asgård långt bakom
sig. De voro alldeles ensame och hade icke låtit någon veta hvart
de togo vägen.
Vid samma tid regerade konung Raudung öfver ett fjerran land.
Han hade två söner, af hvilka den ene hette Agnar och var tio år,
den andre Geirréd och var atta ar gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
