- Project Runeberg -  De gamles sagor : berättande för ungdom /
31

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman With: Christian Staaf, Mårten Eskil Winge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31
»Vill du dricka för tredje gången, så har du gömt det mesta till
sist», sade Utgårda-Loke; »men är du icke hurtigare i andra lekar
än i denna, förtjenar du icke så stort namn hos oss som hos asarne.»
Detta förargade Thor. Han satte hornet för munnen och drack
af alla krafter. När han sedan såg ned deri, hade det något sjunkit.
Han gaf derpå ifrån sig hornet och ville icke dricka mera.
»Nu är det klart, att du icke är en sådan stor man, som vi före¬
ställde oss dig», sade Utgårda-Loke. »Vill du pröfva flera idrotter,
sedan du i denna icke kunnat bestå profvet?»
»Jag vill det», svarade Thor, »och jag undrar, jag, om hemma
hos asarne ett slikt drickande skulle kallas obetydligt. Hvad lek har
du nu att föreslå?»
»Jo», sade Utgårda-Loke, »mina unga svenner pläga roa sig med
att lyfta min katt ifrån jorden och jag hade aldrig ämnat bjuda Asa¬
Thor till detta försök, om han icke fallit så lågt i min tanke.»
I detsamma sprang en grå, temligen stor katt öfver salsgolfvet.
Thor gick fram till katten, sammanknäppte händerna under hans
mage och lyfte honom i vädret; men katten krökte ryggen i samma
mån Thor lyfte upp honom, och när Thor lyftat honom så högt han
kunde sträcka handen, var katten blott med en fot ifrån golfvet.
Alltså bestod Thor icke heller profvet i denna idrott.
»Det hade jag väntat», sade Utgårda-Loke, »ty Thor är låg och
liten i jemförelse med de här närvarande.»
»Nu är jag vred», genmälte Thor. »Så liten jag än är, utmanar
jag hvem af eder det lyster, att komma och brottas med mig.) —
»Här inne finns ingen, som icke skulle anse för barnverk att
brottas med dig», svarade Utgårda-Loke, dervid seende sig omkring
på bänkarne; »men jag vill inkalla min gamla fostermoder Ella. Hon
må brottas med dig. Hon har fällt karlar, som alla varit starkare än
du.» Och Ella inträdde i salen.
Hon var en gammal qvinna. Thor fattade henne om lifvet, men
ju mer Thor ansträngde sig, desto fastare stod hon. Slutligen satte
hon krokben för Thor och fick honom derigenom att falla på ena
knäet. Då trädde Utgårda-Loke emellan och bad dem upphöra
med brottandet. »Nu måtte väl Thor sakna håg att utmana flera»,
tillade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlesagor/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free