Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid led det mot natt, hvarföre sofrum anvisades åt Thor
och hans reskamrater, och blefvo de i alla afseenden gästvänligt
bemitte.
Om morgonen uppstodo de och gjorde sig resfirdige. Utgirda¬
Loke instillde sig hos dem samt lat framsiitta riklig mat och dryck
till deras undfiignad. Derefter begifvo de sig pa vig.
Utgirda-Loke följde dem utom portgrinden och vid afskedet
frågade han Thor, huru denne varit belåten med sin resa.
»Jag måste sanningsenligt bekänna», svarade Thor, »att jag har
skäl till missnöje. Våra täflingar ha ländt mig till mycken vanheder,
och det förargar mig, att J hädanefter skolen kalla mig en liten man.»
»Gif dig tillfreds återtog Utgårda-Loke. »Du vet icke rätta
sammanhanget. Nu skall jag säga dig det, efter vi äro utanför bor¬
gen, dit du, om jag lefver och får råda, aldrig mer skall inkomma
och dit du heller aldrig kommit, om jag förut kännt din kraft. Du
hade så nära bragt oss i en stor olycka. Allt har tillgått derigenom,
att jag förvändt synen. Det var mig du träffade i skogen; jag snö¬
rade då ihop matsäcken med alla trassliga härfvor i verlden, och dem kan
ingen lösa. Hvartenda slag, du gaf med hammaren, skulle ha blifvit
min bane, om jag icke, utan att du kunde märka det, skjutit emellan
den stora klippan du sig vid min borg. I densamma dro nw tre
fyrkantiga hal, det ena djupare an det andra; dessa blefvo efter din
hammare. På samma sätt har det äfven tillgått vid lekarne, dé J
täfladen med mitt hoffolk. Så, till exempel, när Loke gjorde sitt prof,
var förhållandet följande: Loke åt dugtigt, emedan han var hungrig;
men Loge, med hvilken han täflade, är elden; som derföre naturligt¬
vis kunde förtära både tråget, köttet och benen. — Den Huge, med
hvilken Thjalfe sprang i kapp, ar min tanke, hvarmed det alltid blir
omöjligt för någon kapplöpare att mäta sig. — Då du drack ur hor¬
net och tyckte det sjunka så litet, gjorde du likväl ett underverk, ty
hornets ena ända stod i hafvet och du drack så, att hvad som sjönk
kallas nu ebb. Du gjorde ett icke mindre under, då du lyfte katten.
Uppriktigt sagdt blefvo. vi alla rädda, när vi sågo dig få hans ena
fot ifrån golfvet. Det var nemligen ingen sidan katt som du trodde;
det var den alla lander omkringringande Midgirdsormen. Knappt
hade han tillräcklig längd, att stjert och hufvud kunde nå jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
