Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
pilten, som sprang efter ringen, fick se dem. Han skyndade derpa
in till sin fader och berättade hvad han sett.
Konungen fattade naturligtvis misstankar, hvilka likväl Signy
snart lyckades afvända, hvarefter hon tog barnen med sig ut i for¬
stugan och bad Sigmund döda dem, på det ej deras sqvaller måtte
forderfva saken. Men Sigmund hade icke hjerta härtill. Då steg
Sinfjötle fram, fattade piltarne i håret, strypte dem samt inslängde
dem, den ena efter den andre, i salen der konungen satt.
Härvid rusade Siggeir upp och befallte, att de nidingsmän, som
stodo i förstugan, skulle gripas: Allt hoffolket ilade åstad på konun¬
gens befallning: men först efter ett långt och tappert försvar blefvo
Sigmund och Sinfjötle fångne, smidda i bojor och ställde för rätta.
De dömdes till en ryslig död. De skulle lefvande begrafvas.
Man byggde för detta ändamål af sten och torf en ihålig hög.
hvars innersta man delade itu genom en granithäll. I hvardera af
högens afdelningar skulle sedan en af dödsfångarne nedhissas, pa det
de ej måtte kunna förmildra hvarandras sista stunder.
Sigmund och Sinfjötle hade redan intagit sina hemska rum och
endast den sista torftäckningen återstod, då Signy tillskyndade och
kastade en halmknippa ned genom taket till Sinfjötle. I halmen låg
ett stycke fläsk och i detta åter befanns Sigmunds svärd instucket.
Det var samma svärd, den hemlighetsfulle gamle på Signys bröllops¬
qväll lemnat efter sig åt den, som förmådde draga det ur trädstam¬
men, och hvarom han sagt, att »aldrig fanns ett bättre svärd.» Deri
hade han äfven rätt, ty det bet på sten lika skarpt som på trä och
träffade alltid det mål, hvarefter det svängdes. ¬
Sinfjötle meddelade Sigmund hvilket fynd han gjort i halmknip¬
pan och fläsket och Sigmund blef häröfver mycket glad, ty han för¬
utsåg bådas räddning. Sinfjötle räckte nu udden af svärdet öfver
granithällen och Sigmund grep derom. Sedan sågade de stenen i
två stycken, ofvanifrån ända nedigenom, samt suto inom kort ej me¬
ra åtskiljda. Derefter sönderskuro de sina bojor, genombröto sjelfva
högen och — voro fria.
Det var midt i natten. Med vildt mod smögo de till kungsgår¬
den, uppstaplade i största tysthet ved deromkring och tände på.
Flammorna stego högt mot himlen, när innevånarne vaknade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
